The China Syndrome (1979)

The China Syndrome (Kinasyndromet) (1979)

Regi: James Bridges
Huvudroller: Jane Fonda, Jack Lemmon, Michael Douglas, Wilford Brimley, Scott Brady, James Hampton, Peter Donat

chinasyndrome
Rekommenderat köp-fett bonusmaterial också!

Nyligen fick jag frågan om jag bara tittade på japanska samurajsvärdfilmer och/eller skräck. Man kanske kan tro det om man följer bloggen (hen glömde i så fall 50-talsscifi som nog varit mest förekommande), men nej…skulle jag välja en favoritgenre så skulle det förmodligen bli (politisk) thriller. Sexy…I know.

70-talet födde en mängd ikoniska filmer med politiska undertoner. Eller undertoner…många av dem var rent uttalat politiska. Min teori är att många av dem som var unga på 60-talet och som påverkades av vänstervindarna under det årtiondet, växte upp och hade en röst och en karriär under det påföljande årtiondet. Dessutom behövde man inte leta länge för att hitta politiska skandaler och händelser att skildra-Vietnam, Watergate, Three Mile Island, kalla kriget, Sovjets invasion i Afghanistan…och så vidare. Så det fanns en hel generation med människor som var vana att ifrågasätta rådande ordningar, som befann sig i en tid med väldigt mycket att ifrågasätta.

The China Syndrome, eller Kinasyndromet på svenska, hade av en lustig (nåja) tillfällighet premiär bara 12 dagar innan Three Mile Island-olyckan (nästan kusligt så förklarar en karaktär under filmen vad kinasyndromet är och att om det hände skulle ”ett område stort som Pennsylvania bli obeboeligt”. Three Mile Island ligger i Pennsylvania). Filmen fokuserar runt Fondas karaktär Kimberley Wells, ambitiös men underutnyttjad reporter på en lokal TV-station, som får göra reportage om akvariefiskar och tigrar som fyller år på zoo. Under produktionen av en reportage-serie hon gör om den lokala energiförsörjningen sker en olycka inne på kärnkraftverket där hon gör sitt inslag, och hennes team fångar skedet på film. Trots det tystar man ner vad som hänt, och säger att man hade allt under kontroll. Wells, och hennes hetsporre till fotograf, spelad av Douglas, upptäcker snart att det är mer saker som är fel med verket och att företaget som äger det riskerar allas liv.

Kärnkraftskritiken å ena sidan, men det som gör den här så bra är att det finns flera spår-mediakritik, blottläggande av korruption, sexism…till exempel känns sättet Fondas chefer pratar om henne (och till henne, för all del) både trovärdigt och läskigt (”Vad gör den lilla rödtoppen nu då?”). Men faktum är att även kärnkraftsmotståndarna får några kängor när de framställs som lätt patetiska utan några egentliga argument förutom att visa bilder på sina barn.

Det mesta är ganska understated i den här filmen. Man kan hävda att det spårar ur lite mot slutet, men å andra sidan, det är en thriller-klart man måste ösa på lite för att det ska bli spännande. Men själva handlingen är egentligen inte alls överdriven, och man har inte använt en massa explosioner och specialeffekter. Snarare är det så att temat är så explosivt (häpp!) i sig självt så man kan bara spela ut scenariot som det är, så kommer spänningen av sig självt. Vissa satiriska inslag är så subtila så jag inte upptäckte dem förrän andra och tredje genomtittningen-efter det spännande slutet (som jag inte tänker avslöja) så bryter TV-stationen till reklam…för mikrougnar!

Filmen är två timmar lång, men känns kortare. Jag tycker man har castat den helt perfekt-Fonda var alltid bra på den här tiden, Douglas är perfekt som kritisk hetsporre, Lemmon också bra som lågmäld visselblåsare. I mindre roller finns Wilford Brimley i en sån där sympatisk roll som han alltid gjorde-som killen som blir tvungen att vika sig för att få behålla jobbet, men sen gör det rätta på slutet.
Det är också mycket närbilder, mycket interiörfoto, betongfärger. Produktionen har koncentrerat sig på realism istället för flärd. Men total avsaknad av musik under filmen. Vilket ofta är mer effektivt än man kan tro. Det gör att det blir mer realistiskt.

Sista halvtimmen får jag fortfarande handsvett och puls av, och sista fem minutrarna lite fukt i ögonen…kan man begära mer av en film? Så svaret på min vanliga fråga om filmen fortfarande funkar…ja. Kanske idag mer än någonsin.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s