Stenansiktet (1973)

Regi: Janne Halldoff
Huvudroller: Jan Blomberg, Per Eklöv, Leif Möller, Bert-Åke Varg, Ted Gärdestad

Socialrealism-pekoral signerad Janne Halldoff. Tyvärr väldigt misslyckad sådan-men nu är det femte filmen i kultklassiker-boxen från Studio S så vi får ha lite annat perspektiv. Det mesta här kommer antingen att tråka dig till tårar eller få dig att hånskratta; regi och manus är övertydligt, skådespeleriet är i klass med niornas vårshow och budskapet lyckas med konststycket att både slås i huvudet på publiken samtidigt som det förloras på vägen.

För sakens skull då-Harry jobbar på ungdomshem och hans lille son har nyligen omkommit på grund av att han ramlade från en gunga på en lekplats-lekplatsen var asfalterad (subtilt där Janne). Han engagerar ett värstinggäng i Skärholmens centrum till att mörda en lokalpolitiker, och sen en arkitekt. Politikern ställs ut som fågelskrämma, arkitekten byggs in i en skulptur. Subtilt, var inte ordet jag sökte här heller.

Skit samma. Halldoff har uppenbarligen varit inspirerad av Kubricks Clockwork Orange men bara haft råd att köpa sina outfits på Puls. Halldoff gjorde många filmer under sin levnad, och väldigt många dras med samma problem-de gjordes för snabbt med för lite pengar och ville säga för mycket. Att Halldoff förmodligen inte var nykter under arbetet gjorde väl inte saken bättre. Se den om du är sugen på att se Ted Gärdestad i en liten roll eller om du vill höra blytunga repliker som:

-Det var en jävel att gå illa, hon är nog nyknullad.

Eller:

-Ta dig i brasan…för det är det väl ingen annan som vill?

Varning också för politisk kabaré levererad av Bert-Åke Varg.

Sugen?