Det här med traditioner kan vara lite lustigt-vi tittar på vissa saker vid vissa tider på året. Kalle på julafton naturligtvis, men det finns många fler-backhoppning på nyårsdagen, Ivanhoe, Karl-Bertil, Grevinnan och Betjänten (av någon anledning så sitter dessa traditioner tydligen hårdast på vinterhalvåret, men det där får någon annan analysera djupare). Lustigast blir det när någon hävdar att det skulle vara typiskt svenskt med dessa traditioner-det är det såklart inte. Jag tänker inte gräva djupare i senaste tidens diskussioner om vad som är svenska traditioner och så vidare (Gubben håller sig borta från politik när det är möjligt), men dessa TV och filmtraditioner finns tydligen överallt- I Storbritannien tittar man på The Great Escape under julhelgen, i USA är filmen Livet är underbart med James Stewart sedan länge obligatorisk i julfirandet. Jag tror dock sällan att det är vi själva som väljer vilka traditioner som plockas upp-en TV-kanal får en bra deal på Ivanhoe och beslutar sig för att sända den när deras anställda vill vara lediga och det inte händer så mycket annat i världen, voila en tradition föds. En av de märkligaste traditionerna är Grevinnan och betjänten, och den borde få ett helt eget inlägg någon dag. För det är långt ifrån bara Sverige som visar den på nyår, ett flertal länder visar den varje år. I Tyskland har man visat den fler år än Sverige. Varför, är ju ett mysterium.

Som vanligt var det inte dit vi skulle. Ni behöver någon som hjälper er att vada igenom den lavin av julfilmer som sköljer över oss varje år. Ska man se Livet är underbart, eller Home Alone 2, eller Jingle all the way? Read on…

Jag kör inte någon numrerad lista, men bäst av alla är…

Die Hard (1988)

En av de bästa actionfilmerna som gjorts, och förmodligen den enda från 1980-talet som överlevt med någon sorts ära i behåll. Utspelas på julafton, men har också visats otaliga gånger på TV varje jul sen 90-talet och förtjänar definitivt sin plats på en sån här lista. Jag kommer ihåg hur jag såg den här på bio när jag var 18 och hur jag blev totalt bortblåst av den intensiva och klaustrofobiska stämningen. Jag kommer också ihåg hur jag älskade looken på skurkarna-det var långt ifrån de gamla karikatyrerna man var van vid vid den tiden. Visst, filmen håller såklart inte ihop helt och hållet när man börjar analysera den, men hur många actionfilmer gör det? Du kommer ha så fullt upp med att skrika ”yippie-kay-yay motherfucker” och käka popcorn så det spelar ingen roll. Alan Rickmans genombrottsroll, och naturligtvis ännu mer Bruce Willis genombrott. Fortfarande kan man säga ”Nakatomi building” och folk vet vad man menar-byggnaden som i verkligheten var filmbolagets egen skyskrapa. Den klarar upprepade tittningar, själv har jag sett den ett tiotal gånger och kan se den igen.

Edit: Julen 2017 skrev jag ett inlägg om just Die Hard, så fördjupa i er gärna i en av världens bästa actionfilmer här: Die hard (1988)

Livet är underbart (It´s a wonderful life)(1946)

Också en lite oväntad tradition, men i USA sänds den här otaliga gånger varje jul. Historien är egentligen väldigt mörk, men tack vare Frank Capras sentimentala regi och James Stewarts karisma som en ”all-american good guy” är den uthärdlig, och har du inte sett den förut, till och med sevärd. Stewart spelar George Bailey, en rakt igenom hyvens kille som har planer för livet, men tack vare osviklig lojalitet ställer han hela tiden upp när andra behöver honom och blir kvar i den lilla hålan han växte upp i, fast i ett företag han inte vill arbeta i egentligen. Lång histora kort-allt han tar sig för går av olika anledningar fel och han tänker till slut ta livet av sig för att andra ska få ut sin livförsäkring-då ska en ängel rädda honom genom att visa hur världen hade sett ut utan honom, och han får förstås livslusten tillbaka (spoiler!). Ingen spoiler egentligen, ängeln kommer inte in i handlingen förrän precis i slutet.
Frank Capra gjorde sig känd som en extremt sentimental regissör och visst finns det sirap här så det räcker för en amerikansk pannkaksfrukost, men i just den här filmen känns det som att Capra lade band på sig själv, kanske för att historien är så mörk och stark som den är. Har man aldrig sett den tycker jag den är värd en tittning.

Ett päron till farsa firar jul (1989)

Den absolut roligaste av National Lampoons Vacation-filmer, med Chevy Chase i sin förmodligen bästa roll (med andra ord, man blir inte mordiskt irriterad på honom). Absolut flest skratt-per-minut av alla päron-filmerna, och även om humorn är låg och fysisk, så funkar det genom hela filmen. Beverly d´Angelo har aldrig varit snyggare heller. Den här håller också för upprepade tittningar och brukar visas av någon kanal varje år, typ TV3 eller TV6.

Nightmare before christmas (1993)

Tim Burtons Nightmare before christmas är inte så mycket en Tim Burton-rulle som de flesta tror, han skrev manus och sa till regissören Henry Selick hur han ville att det skulle se ut (”make it look like a Tim Burton-movie”), men var dels upptagen med att regissera Batman-filmerna, och dessutom för rastlös för att vara på plats för produktionen av en 75-minuters stop-motion film. Det kan man kanske förstå, men jag tycker det syns. Nightmare before christmas har ett väldigt gott rykte, men är inte riktigt så bra som man vill komma ihåg den. Tycker den förtjänar att kollas in dock. Om inte annat, se den för att få lite balans till det sentimentala skräpet som vi matas med som extrafet julskinka hela julen.

Ombytta roller (1983)

En i grunden ganska grym film, om två äldre, vita, superrika bröder som gör ett vad om vad som är viktigast, arv eller miljö. De tar en av sina guldkalvar (Dan Aykroyd) och gör honom arbetslös och hemlös, samtidigt tar de en hemlös uteliggare med streetsmarts (Eddie Murphy i en av hans få riktigt bra roller) och gör honom till en chef. Nåja, ni har redan sett den. Jag gillar den här riktigt bra, och av någon anledning brukar den visas på TV runt jul-antagligen för att historien utspelar sig i juletid (Merry new year!). Kan vara den enda filmen där Murphy faktiskt är riktigt bra.

Bubblare: Elf, Grinchen, Ensam hemma