Kategoriarkiv: Topplista

Överskattat – plats 6

Här blir det så besvärligt igen-för här kommer vi till en film som upprör väldigt mycket känslor bara man vågar antyda att den inte är så bra som ryktet påstår-Pulp Fiction. Det finns fler filmer av Tarantino som skulle kunna kvala till den här listan, men det är faktiskt inte Tarantinos fel, det är snarare att hans rykte och anseende blivit så upphettat att allt kritiskt tänkande försvinner.
Tarantino gör sällan någon hemlighet av att han gör B-filmer med enorm budget, samt att han stjäl friskt från sina favoritfilmer/regissörer. Inget fel i det, för så gör alla, inom alla konstformer. Alla vet det här, det har blivit hans grej, men samtidigt blir han betraktad som en nyskapare. Det är han ju inte. Han är snarare än återvinnare.
Tarantino har också en tendens att tro på sin egen hype. Till exempel det här med att han skriver så cool dialog-det gör han inte heller. Alla hans karaktärer pratar som Tarantino själv. Det gyllene undantaget från detta är Jackie Brown, förmodligen hans mest bortglömda film. Eller det faktum att hans filmer blir längre och längre utan att någon verkar våga ifrågasätta honom. Hans senaste är tre och en halv timme lång. Hallå?

Det jag har allra mest svårt för i just Pulp Fiction är att det är en film som får åskådaren att tro att rasism, våldtäkt och tortyr är något coolt. Vådaskjut en man i en bil, kalla honom nigger och få publiken att skratta åt det. Coolt? Jag tycker inte det. Hela filmen går i den stilen, och jag får en dålig smak i munnen av Pulp Fiction. Det är naturligtvis en mästerligt skriven (Tarantino har en helt unik känsla och medvetenhet om en films flow och uppbyggnad), klippt och spelad (Travolta gör en av sitt livs roller här) men jag har väldigt svårt att ryckas med i hypen. När Tarantino dessutom sätter sig på en riktigt hög häst och blir arg så fort någon journalist ifrågasätter hans inställning till våld och the n-word så blir det mest pinsamt.

Min egen Tarantino-favorit är nog Django Unchained, eller Reservoir Dogs, där han faktiskt lyckas hålla sig hyfsat fokuserad.

Listan fortsätter…

…med plats åtta och sju. Om du inte vet vad jag pratar om så handlar det om Mest Överskattade Filmer, så på plats åtta tar vi…

Avengers (2012)

Det är lätt att tro att en Gubbe som jag ogillar allt som är nytt, allt som har CGI eller att bara för att något är lättviktigt och popkulturellt så tycker jag det är ovärdigt. Inget kunde vara mer fel-jag gillar många av Marvel-rullarna (de två första X-Men, första Iron Man och de två första Captain America i den senaste serien är riktigt bra). Jag tycker däremot att det blir dåligt när man tänker att ”mer är alltid bättre” och klumpar ihop så många som möjligt i en film. Ingen av karaktärerna får utvecklas, historien är larvig (nåja, det är den inte ensam om förstås) och slutet tar ju aldrig slut. Klipp bort en halvtimme av den här filmen så kan den bli någorlunda njutbar. Ska man säga något positivt om Avengers-rullarna är det väl att Mark Ruffalo är en riktigt bra Hulk. Scarlett Johanssen är också en förvånansvärt bra Black Widow men hon hinner aldrig få något att jobba med, förutom vara ögongodis. Allt det här stämmer lika bra in på Avengers 2 förstås.

Plats 7: Män som hatar kvinnor (2009, svenska versionen alltså)

Det är återigen inte så mycket att filmen är dålig, men när den är slut känner man sig lurad-så mycket potential, och så lite som den faktiskt levererar. Allt är så ordinärt, på något sätt-bara väldigt snyggt fotat och producerat. Det är hyfsad underhållning för stunden, lagom spännande, Rapace är så god Salander som kan begäras. Men framförallt slutet är ett enormt antiklimax. Efter all den uppbyggnaden, alla vändningar…och så blir det bara pannkaka.7,8 på IMDB i skrivande stund och det är alldeles för högt.

Listan så här långt alltså:

7: Män som hatar kvinnor (2009)
8: Avengers
9: Den engelska patienten
10: Dawn of the dead

Håller du inte med? Vill du kontra med din egen lista? Kommentera gärna! Antingen här, eller på FB-sidan.

 

Överskattat-listan plats 9

Ja, vi fortsätter med nedräkningen. Egentligen vet jag inte om det finns någon inbördes ordning här, det handlar naturligtvis i slutändan alltid om tycke och smak.

Men…på plats nummer nio tänker jag ta upp Den engelske patienten. Hur kan den vara överskattad tänker du, den har jag inte sett sen 1998? Nio Oscars, baby. Nio.

Jag har inte så mycket intressant eller roligt att säga om den här filmen, och det är det som är problemet. Det är en två timmar och fyrtiotvå minuter lång gäspning, där varje castingval, scenupplägg och kommatecken i manuset är gjort för att blidka Oscarsjuryn. Vi har krig, minnesförlust, hjältar, storslagna vidder och folk som funderar på äkta kärlek. Vi har Juliette Binoche och Ralph Fiennes. Vi har en tagline som lyder ”In love, there are no boundaries”. Jag kan se hur Oscarsjuryn skriker ”här, ta våra priser!” redan innan de såg filmen. Idag är den väl mest ihågkommen just för att den gjorde rent hus på Oscarsgalan samt att den snodde Bästa film-priset från Fargo (som ju uppenbarligen är en jävligt mycket bättre film).

Jag såg den faktiskt första gången tillsammans med en tjej som jag precis blivit ihop med då, så förutsättningarna var ju liksom optimala för att se den med rosa fluff framför ögonen…men det slutade med att vi knappt orkade se klart den. Inte ens under så optimala förutsättning lyckades den uppbåda några känslor i mig (eller oss).

Tycker du att jag har fel? Kanske. Men hur många gånger har du orkat se om den?

Så, listan så här långt ser ut som följer:

9: Den engelske patienten
10: Dawn of the dead (1978)