Etikettarkiv: arthur kennedy

4:50 från Paddington (1961)

Titel 4:50 från Paddington
Originaltitel: Murder, she said
Land: UK
Regi: George Pollock
Huvudroller: Margaret Rutherford, Arthur Kennedy, Muriel Pavlow, James Robertson Justice, Thorley Walters, Joan Hickson, Stringer Davis,

murdershesaid
Tidstypiskt spekulativ poster

Såg ”Spegeln sprack från kant till kant (1980)” med Angela Lansbury som Miss Marple för en tid sen, och måste säga att den är ovanligt blek, trots den fantastiska ensemblen man lyckades få ihop. Något jag blev extra besviken på var hur blek just Lansbury var som Marple, trots att Lansbury normalt sett är sevärd i nästan allt. Men iallafall, via den filmen upptäckte jag att det fanns några filmatiseringar från tidigt sextiotal som jag totalt missat, och blev som vanligt nyfiken. Har hittills bara sett första (den här, alltså) men den lovar så gott så jag tänker se alla i serien, fyra stycken blev det om jag har förstått saken rätt, alla med Rutherford i rollen som Miss Marple.

Filmen öppnar med en enorm MGM-logga, och då blev jag lite varsam-var det en amerikansk slakt av Christies anglosaxiska miniuniversum jag skulle få se? Nej, tvärtom-den här filmens charm ligger i det genuint brittiska som kryper ut från varenda filmruta, men inte på det overkliga tillrättalagda sättet som vi svenskar älskar i Kommisarie Morse till exempel. Bruna tapeter, dragiga hus, släpiga dialekter, väder som snabbt ändrar sig. Hierarkier som utmanas genom små gester. Nej, amerikaner hade aldrig kunnat gestalta det här (och MGM visar sig vara distributören som dessutom skjutit till lite stål så de får trycka upp sin jättelogga).

Det här var den allra första filmatiseringen av Miss Marple, och Christie gick själv på premiären. Hon var tydligen inte speciellt nöjd med den, men var ganska ensam om att inte tycka om den. Kritiker och publik verkar ha gillat den för den blev en hyfsat stor framgång. Det finns dock några ledtrådar till varför Christie själv var lite skeptisk; en är att det har ändrats ganska mycket från boken till filmen. Tonen i filmen är mer humoristisk, Marple är mycket mer aktiv själv (bland annat tar hon jobb som hushållerska, något som hon i originalet får någon annan att göra), vissa karaktärer har tagits bort och några har lagts till (bland annat bibliotekarien, som spelas av Rutherfords äkta man). Miss Marple är här en aktiv görare som själv pratar med folk och letar ledtrådar, till skillnad från den något tillbakadragna tanten vi är vana att se.

Rutherford är utmärkt som Miss Marple. Det ska bli kul att se de andra tre filmatiseringarna. Arthur Kennedy som doktorn är också en fantastiskt lyckad castning. Pojken som spelar Alexander kan vara den mest irriterande skitungen någonsin som fastnat på en filmduk, eller en fantastiskt castning. Jag vet inte. Alla svenskar som säger att de ”ääääälskar engelska dialekter” kommer att dåna när de hör honom säga ”my name is Alexaaaaander”. Fantastiskt, även om jag skäms när jag blir så enkelt charmad.

En sak jag verkligen gillar med den här historien är att den är mer av en klassisk mordgåta där en ledtråd leder till nästa på ett traditionellt vis. Historien blir väldigt linjär, men det tycker jag inte gör något alls i det här fallet. Det vanliga ”Poirot samlar alla för att berätta hur det gick till” som Christie gjorde till sitt signum kan bli tröttsamt efter ett tag eftersom det är så konstruerat.

Här är lite Jeopardy-trivia: I filmen finns en Mrs Kidder, som spelas av Joan Hickson. Hickson skulle drygt tjugo år senare själv spela Miss Marple i en lång Christie-serie som gjordes av BBC.

Filmen är fotad i vackert svartvitt och är lagom lång för en mordgåta.