Stjärnornas krig (Star Wars) (1977)

Regi: George Lucas
Huvudroller: Mark Hamill, Harrison Ford, Carrie Fischer, Peter Cushing, Alec Guinness, Anthony Daniels, Kenny Baker, Peter Mayhew, David Prowse

Av någon okänd anledning började jag titta på gamla Star Wars-ettan (jaja, del IV då). Jag var febrig och förkyld och orkade inte titta på något nytt som kostade en ansträngning från min sida, så jag började rulla igång den här-och började fundera på en del saker. Till exempel-är det här bra, eller en enorm kalkon? Jag kan inte riktigt bestämma mig. Första halvtimme/fyrtiofem minuterna är riktig b-film: kass mask, dockor och dialog som snabbt blir parodi på sig själv. Den var såklart gjord på en låg budget och väldigt få trodde på filmen när den gjordes-flera av skådespelarna har sagt att de tyckte dialogen var enormt fånig. Det kunde ha gått precis åt vilket håll som helst.

Det som fick mig att dagdrömma om Star Wars-universumet när jag var tonåring var de fantastiska modellerna-X-fighter, tie-fighter, insidan av Dödsstjärnan…tja, ni vet. Striderna över dödsstjärnan i slutuppgörelsen är oöverträffade. CGI kan inte alltid ersätta snyggt gjorda modeller och rörlig kamera.

George Lucas snyggade till de tre första filmerna med lite CGI och bättre effekter. Den versionen ser faktiskt riktigt bra ut idag. Det all gammal sci-fi faller på är förstås de effekter som blir kvar-framför allt ”datorerna” som framträder i slutscenerna. Inte så stor grej ändå.

Jag har så svårt att ta till mig prequel-filmerna och den senaste Star Wars-filmen, för det känns som att de aldrig hittar tillbaka till upptäckarlustan och fantasin från de första, speciellt de två första. Empire Strikes Back måste väl ändå ses som den bästa av alla hittills gjorda? Jag menar, man håller fortfarande på med dödsstjärnor? Finns det ingen i hela produktionsteamet på Lucasarts som kan hitta på något nytt? Det som faktiskt funkar i den här första är att man med en så ungdomlig och naiv energi vill berätta en underhållande story, och det är därför det blev en hit och inte en enorm sjunkande kalkon.

Men det som är mest intressant med Star Wars är de japanska influenserna. Inga samurajfilmer-ingen Star Wars. George Lucas har aldrig gjort någon hemlighet av att Kurosawa var en av hans stora influenser. Inget fel i att ha influenser heller-alla stjäl, som Ritchie Blackmore har sagt.

Kurosawas Hidden Fortress är största inspirationskällan (förmodligen): två bönder som följs åt träffar på en man och en kvinna och går med på att hjälpa dem över fiendens linjer. De anar inte att mannen och kvinnan egentligen är en prinsessa och hennes general. Båda filmerna berättas från perspektivet av de mest obetydliga karaktärerna-i ena fallet två bönder, i det andra två robotar.

Kommer du ihåg scenen där en av Vaders generaler blir kvävd av The Force? Har du tänkt på vad han tänkte säga när han blev avbruten?

”Don’t try to frighten us with your sorcerer’s ways, Lord Vader. Your sad devotion to that ancient religion has not helped you conjure up the stolen data tapes, or given you clairvoyance enough to find the rebels’ hidden fort-..”

Återigen, Lucas till och med skämtar om kopplingen.

Det finns fler kopplingar mellan första Star Wars och Kurosawas samurajfilmer. Upphöjningen av svärdet och Jedi-klassen som en motsvarighet till samuraj-klassen förstås. Designen.

 

Och apropå Darth Vader:

 

Jag har absolut inget emot sånt här. Som jag skrev tidigare, alla stjäl. Kurosawa var uppvuxen på amerikanska stumfilmer, och efter kriget, amerikanska westerns. När Kurosawa sen slog igenom blev flera av hans filmer westerns i Hollywood-tappning. Jag tycker det är kul trivia mest. Men jag önskar också att fler var medvetna om kopplingarna så de själva kunde upptäcka originalen-för Hidden Fortress är enormt sevärd.

Så, en sista bara. Vem i Star Wars-universumet tror ni fick representera Takashi Shimuras karaktär från Sju Samurajerna?