Den siste mannen (1971) (The Omega Man)

Regi: Boris Sagal
Huvudroller: Charlton Heston, Anthony Zerbe, Rosalind Cash, Paul Koslo, Eric Laneuville, Lincoln Kilpatrick.

Ju mer 70-talsfilm jag tittar på desto mer börjar jag inse att det årtiondet var ett gyllene årtionde för filmskapande. Anledningarna bakom det förtjänar ett eget blogginlägg, men både inom skräck och science fiction/framtidsvisioner cirkulerade mycket spännande idéer som det gjordes film av. The Omega Man är baserad på en bok av Richard Matheson som skrevs redan 1954, och boken hade filmats redan 1964 med Vincent Price i huvudrollen som den ensamme vetenskapsmannen. Historien filmades igen 2007 med Will Smith i huvudrollen, I am Legend (vilket både boken och första filmen heter). Tre filmatiseringar alltså-är någon av dem speciellt bra då? Nja. Även om den här har sin publik och det fasansfulla begreppet ”kultstatus” kan kopplas till den så är den inte något vidare.

Men en sak i taget-världens befolkning dör i ett krig mellan USA och Kina, där man använd biologiska vapen. En pest utbryter som snabbt dödar i stort sett alla människor. Charlton Heston (medelålders redan här) drabbas också men ger sig själv ett experimentellt vaccin och blir immun. Han fördriver dagarna i ett avfolkat Los Angeles, på nätterna jagas han av ett gäng som kallas Familjen som drabbats av pesten men bara kan vistas ute på nätterna.

Problemet med den här historien som alltså filmats tre gånger nu (tv-versioner undantagna) är att den inte är särskilt filmisk. Den blir utdragen och pratig (jodå, det finns folk att prata med efter ett tag). Lägg därtill att action som filmades för 45 år sedan åldrats ganska hårt. Det blir faktiskt parodiskt efter ett tag. Charlton Heston är inte heller känd för sitt subtila spel utan käkar upp scenerierna, gärna med bar överkropp. Familjen har halvdassig corpse paint a la black metal-band från fritidsgården. Ett annat gnäll-på sjuttiotalet verkade man inte tycka att det var så viktigt att det syntes att det var en stuntman som gjorde de farliga scenerna; ingen blir lurad att tro att det är Charlton Heston som kör den där motorcykeln. Och om vi nu ska hacka på detaljer-Heston har varit ”ensam” på jorden i tre år, men plockar ut korv ur kylskåpet? Förutom det faktum att jorden har blivit översköljd med pest och biologisk krigföring, borde de väl vara ruttna ändå?

Skillnaden i den här versionen mot de andra är att orsaken till katastrofen är biologisk krigföring, ett hett tema under brinnande Vietnamkrig såklart. En annan viktig detalj är att Rosalind Cash, en svart skådespelerska, valdes som ett statement. Filmen sägs innehålla den första kyssen på film någonsin mellan en vit och en svart. Alltid något.

Jag tyckte inte om Will Smiths version heller, så det kanske helt enkelt är så att det här är en bok som inte ska filmas utan läsas?