Etikettarkiv: ralph macchio

Cobra Kai, säsong 1-2

Cobra Kai, webbaserad TV-serie, två säsonger, 2018-19

Huvudroller: Ralph Macchio, William Zabka, Courtney Henggeler, Xolo Mariduena, Tanner Buchanan, Mary Mouser, Martin Kove

Vi (jag och min familj alltså), såg klart säsong två av Cobra Kai igår och eftersom vi blev så frustrerade över att inte direkt kunna se fortsättningen (hej Breaking Bad splittrad sista säsong och vänta-två-år-på-GoT känslan igen, vi hade inte saknat dig!), så kände jag att jag behövde skriva lite om serien.

cobrakaifaceoff

Det förvånar mig att det inte pratas mer om Cobra Kai, men en stor anledning till detta är väl antagligen att det är Youtube som ligger bakom, en betaltjänst som säkert många inte har. Jag kan faktiskt inte nämna något annat jag vet de ligger bakom, så att prenumerera enbart för att se en serie är säkert något de flesta tackar nej till. Det är synd. Cobra Kai är smart och påkostad och borde ses av flera.

För er som inte vet det, Cobra Kai tar vid där de tre ursprungliga Karate Kid-filmerna slutar, fast trettio år senare. Daniel LaRusso (Ralph Macchio) är en förmögen bilhandlare som säljer tyska lyxbilar, och han lever fortfarande på ryktet efter hans vinst i All Valley Under 18 Karate Tournament, där han vann i finalen mot Johnny Lawrence (William Zabka). Johnny lever på dagjobb, från hand till mun, är smått alkoholiserad och lever också han i skuggan av turneringen trettio år tidigare. En dag får han nog och startar upp sin gamla dojo Cobra Kai igen, med samma inställning som han blev lärd av den psykopatiske Kreese från originalfilmerna. LaRusso å andra sidan längtar tillbaka till sin karateträning han också, men saknar sin mentor och fadersfigur Miyagi, som dött för länge sen. Han försöker leva sitt liv efter det Miyagi lärt honom, men famlar ständigt. Okej, om det där inte betydde någonting för dig så har du förmodligen inte sett Karate Kid-filmerna och då ska du se dem först. Allvarligt talat, det räcker med den första.

Det finns så mycket att gilla med Cobra Kai. Den är så smart gjord. Det är uppenbart att manusförfattarna älskar grundmaterialet. Till exempel åttiotalskänslan-de har lyckats få med så mycket åttiotal, UTAN att det blir parodi med axelvaddar och pastellfärger. Musiken är förstås nästan uteslutande åttiotal, men fightscenerna (vilka det finns många av) är rent åttiotal-det är som att MMA/UFC aldrig hänt, ingen drar guard eller är skolad boxare, det är ren fightkoreografi från the good old days. För oss som är uppväxta på den typen av filmer är det så snyggt. Önskar bara att det var fler av skådespelarna som hade tränat någon typ av kampsport innan, väldigt ofta lyckas de inte maskera okunskapen hur snabba klipp de än gör. Men ska man vara lite snäll är ju det också ganska typiskt för genren.

Nästa grej är karaktärsutvecklingen. Holy moses, vad smart det är. För oss som alltid hävdat att det är Daniel LaRusso som är det riktiga arslet i dramat får vi äntligen vatten på våra kvarnar nu. LaRusso är hela tiden den som ska konfrontera, röra om i grytan, vara bäst. Johnny Lawrence är den som försöker leva sitt liv på sitt sätt, försöker göra så gott han kan och som UTVECKLAS under seriens gång. Han inser mer och mer att de gamla läxorna Kreese lärt honom inte funkar och erkänner också det inför sina studenter, vilket får dem att tvivla. William Zabka i rollen som Johnny är vansinnigt bra, snacka om bra casting-val man gjorde 1984!

Man har lyckats casta bra även denna gång, mestadels. De båda karateklubbarna representeras bra med olika figurer-nördar, en före detta nörd med utmärkande drag i ansiktet som helt går upp i Cobra Kais mentalitet, mobbade tjejer som ser chansen att bli något, etc. Och så gulliga ungar som blir kära i varandra förstås. Den biten känns sådär, men är väl ofrånkomlig.

Johnnys oförmåga att leva i nuet är källa till stor humor. Som när han lär sig om Tinder, och dating, eller när han konstant säger ”just don´t be a pussy!” och själv tycker att han sagt något klokt, fast de unga medvetna eleverna tittar konstigt på honom. Cobra Kais dojo är alltid den roligaste att följa, eftersom den är så kompromisslös (”You know why you people are so afraid? Because you´ve never been hit in the face! Today I will take that fear out of you!” följt av panorering ut från klassen och högljudda slag och skrik). Som gammal karateka själv tänker jag hela tiden att man redan från original-filmerna hade Kyokushin som förebild för Cobra Kai och Miyagis form av karate tagen från den ursprungliga karaten på Okinawa. Robert Mark Kamen som skrev originalfilmen tränade själv någon av de mer traditionella stilarna, jag kommer inte ihåg vilken. När Johnny första gången får tillgång till internet tittar han såklart på karate-klipp på youtube, och vad ser han på? Ja, Kyokushin såklart.

Ralph Macchios figur LaRusso är mest bara tråkig och tragisk. Det är inte Macchios fel. Inte manuset heller. Han är bara en tragisk figur som en bra bit in i medelåldern fortfarande behöver en fadersfigur som säger åt honom vad han ska göra. Hur han lyckats behålla en så snygg fru alla dessa år är ett mysterium.

Sen är det förstås en massa ungdomar med. Johnnys son vill inte veta av honom, utan hänger med LaRusso, och LaRusso har förstås en söt dotter, som tidigare var ihop med Cobra Kais stjärnelev….och så vidare.

I sista avsnittet av första säsongen kom Kreese tillbaka från de döda (bokstavligt), och i sista avsnittet av andra säsongen förstår vi att en annan figur från filmerna är på väg in….en perfekt cliffhanger. Vilket föranledde vår frustration, precis som det ska vara förstås i en säsongsavslutning.

Passa på att binga Cobra Kai säsong ett och två, avsnitten är bara 30 minuter långa och när du väl kommit in i det kommer du inte kunna sluta. Säsong ett var fantastisk, säsong två med beröm godkänd, men fortfarande sevärd.

(PS. För de inbitna fansen finns det easter eggs att upptäcka, till exempel den här )

 

Annonser

The Karate Kid (1984)

The Karate Kid
År:1984
Regi: John G. Avildsen

Huvudroller: Ralph Macchio, Pat Morita, Elisabeth Shue, Martin Kove, William Zabka, Ron Thomas, Chad McQueen,

cranekick
Get him a bodybaaaaaaag

Sweep the leg!

Efter att ha sett några avsnitt av Youtubes (ja, de producerar tydligen eget material nu också) Cobra Kai, med Macchio och Zabka från originalet i huvudrollerna började jag komma ihåg den här filmen som jag tittat på så många gånger-hade den inspelad på vhs någon gång i mitten av åttiotalet. Finns förmodligen ingen film som jag sett sista halvtimmen av lika många gånger som den här-möjligen med hård konkurrens av Star Wars IV, där jag också nötte ut sista halvtimmen på vhs-kassetten. Jag var mest förtjust i Karate Kid innan jag själv började träna karate förstås, men vi kommer till det.

Alla i min generation (40 och över) har sett den här filmen. Den är en rundningsstolpe i åttiotalskulturen och en klassisk historia om en underdog som får sin revansch-precis som en tidigare John Avildsen-film, Rocky. Alla känner till handlingen, men för säkerhets skull-ung kille börjar på ny skola och får problem med lokala tuffing/karate-gänget som börjar mobba honom. Pojken blir vän med husets vaktmästare som lär honom ”riktig” karate och, inte minst, blir fadersgestalt. Även om man inte vet hur filmen slutar så kan man räkna ut det med sitt hitosashi yubi-och ändå är det spännande.

Så här 35 år senare så funkar filmen fortfarande. Dock så kan man börja fundera på en del saker….

-Daniel är en hetsporre, vilket han får sota för. Nå, inte nog med det-han är den ende i filmen som startar en fight. Det är han som börjar tjafsa på stranden, det är han som sprutar vatten på Johnny Lawrence på toaletten. Johnny Lawrence försvarar sig bara. Kolla på filmen. VARJE FIGHT I FILMEN (om man räknar bort turneringen) STARTAS AV DANIEL!

-Mr Miyagi är en groomer. Genom småtjänster och hemmagjord livsvisdom (förmedlad på hittepå-brytning) lyckas han charma Daniel och få honom att vaxa bilen och sandpappra hela trädäcket hemma. Vad får Daniel i gengäld? Riskera livet i en turnering-för Mr Miyagis räkning. Miyagi följer sällan sina egna läror heller. Han säger en sak om karate, men gör en annan. Vad har han egentligen i kikaren?

-I början av filmen träffas Alli och Daniel på en strand och de flirtar. Daniel försöker lära henne att trixa med en boll. I en scen som alltid stört mig enormt, ser hon ut att ledsna och kickar iväg bollen för att sedan bara vända sig om och återvända till sina vänner. Daniel jagar efter som en hund. Det är också Alli som tutar i Daniel att ”what goes around”, vilket leder till att han riskerar livet genom att hälla vatten på Johnny Lawrence.

-Den avgörande sparken, den alla kommer ihåg (säg ”crane kick” till random person i 40-årsåldern så kommer de ställa sig på ett ben med armarna upp i luften), har också stört mig väldigt länge. Daniel sätter tydligt ner det skadade benet när han sparkar vilket gör hela manövern meningslös. Att som Mr Miyagi säga att det inte finns något försvar mot sparken är bara fånigt-varför skulle det inte göra det? Det är i praktiken en vanlig framåtspark-allt du behöver göra är att sätta upp handen eller flytta på huvudet (vilket Johnny i och för sig inte gör). Sen det värsta med det hela är att Daniel skulle ha blivit diskad för för hård kontakt-karateturneringar av den typen som Daniel och Cobra Kai är med i hade poängfightingregler, vilket innebar att alla tekniker skulle träffa, men med kontroll. Johnny blir knockad, vilket automatiskt skulle inneburit diskning för Daniel. Så…eftersom det genom hela filmen är Daniel som startar alla bråk, och sen förlorar turneringen genom diskning, så är det ju Johnny som ÄR the Karate Kid. (Tillägg till detta-det fanns förslag i ett tidigt stadium att Daniel faktiskt SKULLE förlora turneringen, men detta blev snabbt nedröstat då det knappast är förenligt med en amerikansk mentalitet att man kan förlora ett sportevenemang men ändå vinna i livet). Vi får i och för sig se ett antal tekniker innan finalen som inte heller hade funkat i en karateturnering a la 80-tal (armbåge mot fasthållet knä, till exempel), så vilka regler som gäller är väldigt oklart.

Ralph Macchio var 22 när Karate Kid gjordes. När tredje filmen gjordes var han snubblande nära 30 och hade en begynnande putmage men såg i ansiktet fortfarande ut som en osnuten fjortonåring som precis fått sitt första skäggstrå. Faktum är att han är fyra år äldre än William Zabka som spelar Johnny.  Hans karatetalanger på skärmen är fantastiskt dåliga, men genom standins och klippning så får man bortse från det.

Mr Miyagi spelas av Pat Morita, en skådespelare som för den amerikanska publiken var känd för komiska roller, framförallt som restaurangägaren i Happy Days, alltså Gänget och Jag. En sak jag fick veta nyligen är att Toshiro Mifune provspelade för rollen som Miyagi-och gjorde bra ifrån sig! Han var snubblande nära att få rollen, men producenterna tyckte han gjorde för allvarligt intryck. Fatta- Yojimbo kunde varit Daniel-Sans Sensei. Nu fick han Arnold från Happy Days.

Wax on, wax off.

Jag tycker man kan/ska se Karate Kid om man inte sett den förut, och sen gå direkt på Cobra Kai-serien. Hoppa över alla sequels och framförallt hoppa över remaken.

Extranummer: Någon har hittat rehearsal-banden från inspelningen och lagt upp dem på Youtube. Varsågoda-sånt här ser man inte varje dag.