Etikettarkiv: stephen king

Stranger things (2016)

Har senaste dagarna plöjt igenom Stranger Things, Netflix egenproducerade succé-serie som utspelar sig på en amerikansk landsbygd i början på 1980-talet. Jag gillade den, jättemycket, de fyra ungdomarna är fantastiska tillsammans och man kan inte låta bli att ta till sig samspelet dem emellan. Ska jag ta upp något på minussidan så (spoilervarning här, hoppa över den här raden om du inte vill veta slutet) är monstret i sista avsnittet ett enda stort antiklimax. 7 avsnitts uppbyggnad och så får vi ett erbarmligt fult CGI-monster. Jag ville nästan inbilla mig att det var fult med flit som en referens till 80-talets skräckfilmer men nej, det fanns inget som tydde på det. Egentligen gör det inte så mycket, men det vara bara det att var så ERBARMLIGT dåligt att det verkligen störde mig. Som en motpol till det så var gestaltningen av upp-och-ner-världen i sista avsnittet desto bättre. Jag är också glad att Winona Ryder får en så pass stor roll här, hon har alltid varit en av mina favoriter. Hon är liksom en 80-talsreferens hela hon.

Men det är inte historien i sig som jag funderat på mest med Stranger Things. Serien är extremt inriktad på oss som är uppvuxna på 70- och 80-tal och som kan referenserna. Man börjar säga saker som att ”Det här är precis som Twin Peaks, ett litet samhälle som har en portal till en annan dimension….och det är samma kille som designade förtexterna till Twin Peaks som designade logon till Stranger Things….och logon ser precis ut som Stephen Kings tidiga böcker….coooooolt…och kolla där, en av snutarna läser Cujo…”. Efter en stund börjar man leta referenser. Precis som med referenshumor så delar det upp en publik-de som fattar och de som inte fattar. Grundhistorien? Vem har tid med den? Jag kollar John Carpenter-vinkningar. Jag tror till och med att jag hade uppskattat Stranger Things mer om de inte hade varit så upptagna med att trycka in varenda popkulturell mediaföreteelse in i serien. Det räcker liksom med Clash, Joy Division, bruna tapeter, bruna bilar och tjock-tv med kaninöron (antenner, kids) för att vi som var med då ska bli lite nostalgiska. Nu tänker jag mer ”hade de inga egna idéer? Var de tvungna att sno precis varenda detalj från något annat?”.

Men. Som sagt. Stranger Things är bra, inget snack om den saken. Helt klart värt sin tid. Jag kommer se säsong två också, men fasar för att referenserna och blinkningarna kommer att bli mer krystade och långsökta för varje avsnitt. Låt oss hoppas jag har fel.

 

 

 

 

Carrie (1976)

Carrie (1976) Regi Brian dePalma Huvudroller: Sissy Spacek, Piper Laurie, Amy Irving, William Katt, John Travolta, Nancy Allen

När jag var i tonåren läste jag massor av Stephen King. Ja, jag var lite originell på det viset, eller hur? Carrie var inte bara den första boken King fick publicerad och den första som filmatiserades (logiskt nog), det var den första jag läste. Boken Carrie har förmodligen blivit så populär som den blev mer för att den handlar om utanförskap, sociala koder och utstötta tonåringars drömmar om hämnd, än för skräcktemat. Sett ur det perspektivet är det nog också en av Kings mer lyckade romaner-sett ur skräckperspektivet funkar den väl fortfarande hyfsat.

Carrie är en mobbad tjej på gymnasiet som lever med en fanatiskt religiös mamma. Carrie råkar dessutom vara född med övernaturliga krafter-hon kan flytta på saker med sin bara vilja. När hon får sin första mens i duschen efter gympalektionen blir hon ännu mer mobbad, eftersom hon inte fattar vad som händer och blir rädd. Hennes klasskamrater blir straffade av läraren och några av dem planerar att hämnas på Carrie genom att utföra ett elakt skämt på skolbalen.

carrieMen jag tror handlingen är känd för alla redan. Brian dePalma har gjort vissa intressanta saker i sin karriär men överlag har han flera stolpskott än kryssträffar. Många av hans filmer är sjukt överskattade-Scarface är det mest lysande exemplet. Carrie är en av hans tidigaste filmer, och jag tror det är bra att han inte hade en extrem budget och att han hade en bok att följa, just för att han inte skulle kunna grotta ner sig i sina vanliga överdrifter. Jag tycker ändå inte att han gjort ett så värst bra jobb här-vad skulle en annan regissör, till exempel en ung Spielberg, kunnat göra med ett så här bra grundmaterial? dePalma lyckas till exempel aldrig berätta varför Allens och Travoltas karaktärer känner så starkt behov att göra Carrie till åtlöje på balen. Eller varför en av skolans mest populära tjejer väljer att stanna hemma på sin prom-night bara för att vara snäll mot Carrie?  dePalma är också känd för att dyrka Hitchcock och det vimlar av Psycho-referenser i Carrie-violinstötarna så fort det ska vara spännande, Bates High School etcetera.

Det bästa i filmen är Spacek. Svårt att tänka sig en bättre lämpad skådespelerska i rollen som Carrie. När hon står i sin balklänning indränkt i grisblod (spoiler…äh, alla vet vad som händer) ser hon genuint skrämmande ut.

Trivia: Ingen av de medverkande är i tonåren, de flesta av tjejerna som ska vara highschool-elever är 25-26 år. Gymnastiklärarinnan (Betty Buckley) är 28, bara två år äldre än Spacek.