Ljuvlig är sommarnatten (1961)

Regi: Arne Mattson
Manus: Maria Lang
Huvudroller: Karl-Arne Holmsten, Per Oscarsson, Folke Sundqvist, Sif Ruud, Hjördis Pettersson, Stig Järrel, Allan Edwall.

På dagen hon ska gifta sig försvinner bruden spårlöst och är borta mer än ett dygn, innan hon hittas…tja, ni fattar. Maria Lang har skrivit ett ganska spännande och dugligt manus med lite annorlunda intrig. Som vanligt är alla misstänkta, alla ljuger och alla har sina hemligheter. Holmsten är en helt okej Christer Wijk som bestämt och rådigt utreder alla lösa trådar. Det man saknar med Wijk är lite personlighet. han står sig ganska slätt i jämförelse med en Poirot eller en Miss Marple-och jämförelsen är inte helt tagen ur luften för både Ljuvlig är sommarnatten och När mörkret faller är klart inspirerade av Christies böcker.

Arne Mattsons regi är som vanligt påhittig och driven, mycket rörelse i foto och väldigt lite tid är händelselös.Det finns dock en del lösa trådar, men jag tror att de försvann i klippningen snarare än manuset-till exempel är Allan Edwalls luffare helt bortkastad, vad är syftet med den rollen? Wijks svartsjuka fästmö är ännu mer mysterisk-hon introduceras, får ett utbrott…och sen får vi inte se henne mer. Har en känsla av att det förklaras bättre i boken, men att det inte fick plats i filmen.

En av de bättre i Den stora deckarboxen, film 6/7.