Etikettarkiv: per oscarsson

Miss and Mrs Sweden (1969)

Miss and Mrs Sweden (1969)

Regi: Göran Gentele
Huvudroller: Jarl Kulle, Sven Lindberg, Gunn Wållgren, Meg Westergren, Per Oscarsson, Margareta Sjödin, Gaby Stenberg, Stig Grybe, Lennart Swahn (!), John Harrysson, Wivian Öiangen, Bruno Wintzell
Manus: Lars Forssell

Sådärja, så här vill jag ha mina kultfilmer! Jag hade aldrig hört talas om denna innan jag öppnade Svenska Kultklassiker-boxen, men så positivt överraskad jag blev. Varför den här inte visas regelbundet i SVT är en gåta.

Handlingen – veckotidningen Veckohatten behöver nytt skvaller att skriva om (och mer vackra flickor att visa) så man startar en Miss Sweden-tävling. Den superspeedade chefredaktören Leif Mix (galet överspelande Kulle) åker runt och intervjuar de flickor som ska ställa upp och träffar därmed både flickor från över- och arbetarklass. Samtidigt försöker en vänsterextrem grupp (som bor i ett Djursholmkollektiv och träter om att några pissar borgerligt) kuppa tävlingen genom att få en av ”sina” flickor med.

Manuset av Lars Forssell slår åt alla håll, både åt dåtidens vänster (lyssna gärna på podden Snedtänkts avsnitt om bokstavsvänstern innan), veckotidningar (okej ännu en parentes; men filmen är en direkt känga åt Veckorevyns då nystartade tävling Fröken Sverige), porrindustrin (Georg Harrysson, Peters pappa, är porrförläggare som helst tittar på manliga pinuppor själv) och sex. Filmen vill dessutom vara farsig och använder sig av många gags och rekvisitaskämt. Man kan skratta åt det på många nivåer, även saker som snuddar på skämskudde-varning. Klart sevärd, speciellt om man sätter sig in i tidsandan som rådde. Man kan förstås fundera runt konceptet att göra en film som kritiserar exponeringen av unga flickor genom att exponera unga flickor, men den diskussionen kanske ska tas någon annanstans. När flickorna presenteras är de alla intresserade av ”promenader, dans” och alla har Dostojevski som favoritförfattare.

Den här filmen plus ”Raggare” gör nästan boxen värd sitt pris tillsammans.

Bonus 1: Bruno Wintzell som medlem i vänsterkollektivet. Ja, DEN Bruno Wintzell.

Bonus 2: Extramaterialet består av en nyinspelad intervju med Margareta Sjödin (som spelar vänsterkollektivets kuppade skönhetskandidat), och hon avslöjar sig snabbt som en alldeles galet motbjudande människa. Hon börjar snabbt med att påpeka att hon redan då var en ”kvinnosakskvinna”, och fortsätter i nästa andetag med att påpeka att de andra kandidaterna verkligen inte var några skönheter, antingen för magra eller för plufsiga. Filmen gav hon inte mycket för, hon höll sig på sin egen kant och ville verkligen inte beblanda sig med de andra missarna. Fascinerande.

Bonus 3: Lennart Swahn som en jurymedlem. I rollen som Lennart Swahn, såklart.

 

Ljuvlig är sommarnatten (1961)

Ljuvlig är sommarnatten (1961)

Regi: Arne Mattson
Manus: Maria Lang
Huvudroller: Karl-Arne Holmsten, Per Oscarsson, Folke Sundqvist, Sif Ruud, Hjördis Pettersson, Stig Järrel, Allan Edwall.

På dagen hon ska gifta sig försvinner bruden spårlöst och är borta mer än ett dygn, innan hon hittas…tja, ni fattar. Maria Lang har skrivit ett ganska spännande och dugligt manus med lite annorlunda intrig. Som vanligt är alla misstänkta, alla ljuger och alla har sina hemligheter. Holmsten är en helt okej Christer Wijk som bestämt och rådigt utreder alla lösa trådar. Det man saknar med Wijk är lite personlighet. han står sig ganska slätt i jämförelse med en Poirot eller en Miss Marple-och jämförelsen är inte helt tagen ur luften för både Ljuvlig är sommarnatten och När mörkret faller är klart inspirerade av Christies böcker.

Arne Mattsons regi är som vanligt påhittig och driven, mycket rörelse i foto och väldigt lite tid är händelselös.Det finns dock en del lösa trådar, men jag tror att de försvann i klippningen snarare än manuset-till exempel är Allan Edwalls luffare helt bortkastad, vad är syftet med den rollen? Wijks svartsjuka fästmö är ännu mer mysterisk-hon introduceras, får ett utbrott…och sen får vi inte se henne mer. Har en känsla av att det förklaras bättre i boken, men att det inte fick plats i filmen.

En av de bättre i Den stora deckarboxen, film 6/7.