Repulsion (1965)

Regi: Roman Polanski
Huvudroller: Catherine Deneuve, Ian Hendry, John Fraser, Yvonne Furneux

Jag har sett Repulsion vid flera tillfällen i mitt liv, med säkert tio år mellan gångerna. Varje gång blir jag lika påverkad, lika mållös. Den har sina brister, men jag kan inte kalla den något annat än ett mästerverk och det är en av de filmer som kommer att följa mig tills jag dör.

Vad handlar den om? You tell me. Man kan se den på flera sätt. Det mest rättframma är väl att den handlar om Carols (Deneuve) psykiska förfall. Carol har svårt med mänsklig kontakt, framförallt med män, och får avsmak av allt som har med sex att göra. Hon bor ihop med sin syster, som har ett förhållande med en gift man. Mannen sover ofta över i lägenheten, vilket Carol tycker väldigt illa om. Hon börjar få vanföreställningar, hon klarar inte sitt jobb, hon blir passiv. När systern och mannen reser iväg på semester till Italien förfaller hennes psykiska tillstånd totalt.

Lägenheten i sig spelar stor roll, dels för att den blir Carols tillflyktsort, där hon barrikaderar sig och gömmer sig för världen, men den blir också en spegel av hennes psyke-stökigare och äckligare för var dag, med hemligheter undangömda för att hon inte orkar se vad hon gjort. Inte ens i lägenheten slipper hon sexuell närmanden, vare sig inbillade eller riktiga. Hon har föreställningar om våldtäkt (fantastiskt filmade och visade utan ljud på ett sätt som fortfarande får dig att sitta andlös) och att män gömmer sig i lägenheten. Carol spelas mästerligt av Catherine Deneuve, och det måste ha funnits en tanke med att ha en av filmhistoriens vackraste människor i en roll där hon blir äcklad av sex och män-vi får till och med se en man som försöker knyta an till henne men blir avspisad gång på gång, och hur hans kompisar blir provocerade av att han inte bara tar för sig eftersom hon inte släpper till. Att Carol jobbar som något sorts biträde på en skönhetssalong är bara pricken över i:et. 

Enda gångerna som Carol egentligen pratar är när hon känner sig äcklad eller någon stör henne. Vi får aldrig riktigt veta varför Carol sjunker ner i sitt tillstånd-enda ledtråden är det gamla fotografiet där vi ser en ung flicka stå en bit från resten av familjen med blicken fäst åt ett helt annat håll. Förmodligen har hon alltid varit annorlunda. Blev hon våldtagen som barn? Vissa vill hävda att fotot kan tolkas så, jag tycker det är överanalyserande-däremot skulle det förklara ganska mycket.Fotot framträder också på olika sätt under filmens gång, med olika skuggningar, vissa personer framträder eller försvinner från fotot. Men jag tolkar det enbart som att hon redan från barnsben hade svårt att förhålla sig till världen. Det passar in i en modern psykologisk tolkning också där psykisk sjukdom framförallt är en genetiskt betingad åkomma. Ytterligare en variant är att filmen handlar om konformism-Carol passar inte in i den klassiska feminina rollen där hon förväntas behaga män (som systern och kollegorna på jobbet gör) och därför blir hon utslagen.

Filmiskt är Repulsion bland det bästa du kan se från den här eran, speciellt med tanke på att det mesta är filmat i en mörk lägenhet. Varenda shot har en mening och en tanke-filmad i smutsig svartvit, där kameran varierar mellan statisk och rörlig till zoom-effekter. Scenen där Carol går lös på hyresvärden med en rakkniv är en av de mest intensiva scener du kan se från den här perioden-inget ultravåld, inga överdrivna blodsprut, men man känner varenda hugg med kniven.

Funkar den idag då? Vad tror du? Se den, ensam.

Jag råkade hitta en bild på Catherine Deneuve och Alfred E. Neumann…eller jag menar Roman Polanski från 1965 års Cannes-festival.