Etikettarkiv: gunnar hellström

Chans (1962)

Chans (1962)

Regi: Gunnar Hellström
Huvudroller: Lillevi Bergman, Gösta Ekman, Bertil Anderberg, Åke Fridell, Jan Tiselius, Gudrun Brost, Lottie Ejebrant (listad som Gunhild Ejebrant)

Chans är gjord efter en roman om raggare som kom 1961, av Birgitta Stenberg. Hon skrev själv manuset till filmen, och då jag inte läst boken och inte är ett dugg insatt i Stenbergs avsikter med boken tänker jag inte kommentera hur väl hon lyckades med det; filmen handlar om en ung flicka, Mari, som muckar från ungdomsvårdsanstalt, skickas ner till Skåne för att hållas borta från sitt gamla gäng, rymmer därifrån och tar sig till Stockholm. Där sker, såklart, nya förvecklingar.

Filmen försöker säga flera saker, och lyckas halvbra med det. Dels försöker den visa att Mari inte haft någon vidare chans (häpp) att påverka sitt eget liv. Dels handlar den till stor del om alla män som utnyttjar henne när hon faktiskt försöker påverka sitt liv. Att det här skulle ses som en kultfilm ställer jag mig dock tveksam till-den är varken tillräckligt utflippad eller tillräckligt usel för att kvalificera sig. Men är man på det humöret så finns det en del som man kan fnissa åt också.

Jag suckade lite när jag la den här DVD-n i spelaren, för jag trodde inte på den alls. Jag tänker inte påstå att jag fick någon enorm filmupplevelse, men den har ändå något sevärt i sig. Hellströms regi är okej, det finns många fina Stockholmsbilder om man är intresserad av sånt, och det finns ändå ett feministiskt patos i den som kanske funkar än idag. Det saknas dock nerv i den, någon sorts konflikt, någon sorts mål för Mari att uppnå mer än att slippa ifrån snuten.

Lottie Ejebrant gör sin debut i den här filmen, ni vet Kim Anderzons resekompis från Sällskapsresan. Hon är med en kort scen i början.Gösta Ekman gör en något bortkommen, men hygglig, student som röker gräs och bjussar på whiskey. Inte den viktigaste filmen i Svenska Kultfilmsklassiker-boxen.

Nattmara (1965)

Nattmara (1965)

Regi: Arne Mattsson
Manus: Per Wahlöö, Arne Mattson

Huvudroller: Ulla Jacobsson, Gunnar Hellström, Sven Lindberg, Mimi Pollak, Mona Malm, Tord Peterson, Christina Carlwind

En kvinna mördas, och en annan kvinna upptäcker att det egentligen var hon som skulle ha mördats-men ingen tror henne. Fler försök på hennes liv följer, men omgivningen är övertygad om att hon är sinnesjuk och alkoholiserad.

En av de mer ambitiösa Mattsson-deckarna, och med manus av Per Wahlöö-här är influenserna starka från Hitchcock och den nya psykologiska thrillern, samt starka inslag av realism. Här finns inga hurtiga one-liners, bara svärta och cynism. Filmen börjar väldigt bra och är riktigt spännande första halvtimmen, för att sen dyka ner i en evighetslång andra akt där den bara står och stampar. Slutet blir sen krystat och nästan förutsägbart-trots att Mattsson försöker få oss att tro att kanske det är omgivningen som har rätt?

Mycket stämningsfull ”musik”, långa skuggor och kameravinklar från grodperspektiv. Det bästa med filmen är Jacobsson, som gör ett bra jobb med en ensidig roll.