Nattmara (1965)

Regi: Arne Mattsson
Manus: Per Wahlöö, Arne Mattson

Huvudroller: Ulla Jacobsson, Gunnar Hellström, Sven Lindberg, Mimi Pollak, Mona Malm, Tord Peterson, Christina Carlwind

En kvinna mördas, och en annan kvinna upptäcker att det egentligen var hon som skulle ha mördats-men ingen tror henne. Fler försök på hennes liv följer, men omgivningen är övertygad om att hon är sinnesjuk och alkoholiserad.

En av de mer ambitiösa Mattsson-deckarna, och med manus av Per Wahlöö-här är influenserna starka från Hitchcock och den nya psykologiska thrillern, samt starka inslag av realism. Här finns inga hurtiga one-liners, bara svärta och cynism. Filmen börjar väldigt bra och är riktigt spännande första halvtimmen, för att sen dyka ner i en evighetslång andra akt där den bara står och stampar. Slutet blir sen krystat och nästan förutsägbart-trots att Mattsson försöker få oss att tro att kanske det är omgivningen som har rätt?

Mycket stämningsfull ”musik”, långa skuggor och kameravinklar från grodperspektiv. Det bästa med filmen är Jacobsson, som gör ett bra jobb med en ensidig roll.