Scars of Dracula (Draculas märke) (1970)

Regi: Roy Ward Baker Huvudroller: Christopher Lee, Dennis Waterman, Jenny Hanley, Michael Ripper, Christopher Matthews

Jag gillar det lilla engelska produktionsbolaget Hammer, mest för att de har en egen stil på sina produktioner, och för att de värnade om sina inhemska stjärnor och talanger, även de som var bakom kameran. Hammer är mest kända för sina Dracula/Frankenstein-filmer, och ironiskt nog är det de filmerna jag tycker är minst intressanta. Kanske för att jag aldrig tyckt att Dracula-myten varit speciellt spännande. Även när jag var barn kommer jag ihåg att jag skulle se en ”skräckfilm”, fick se någon Dracularulle och blev grymt besviken.

Scars of Dracula är Hammers sjätte Dracula-film, och gjordes vid ungefär den tidpunkt då bolaget verkligen började rulla utför. Amerikansk distribution drog sig ur och därmed i stort sett alla pengar. Man hade vänt ut och in på Dracula-myten i många år nu och idéerna började ta slut. Det i kombination med min egen skepsism gjorde att det inte var med direkt någon iver jag tog mig an denna film. Nu kanske du tror att jag skriver ”tji, så fel jag hade”, men nä…som en rulle i serien funkar den, men någon klassiker kommer den aldrig bli. Men det finns ljuspunkter.

Jenny Hanley är en sådan ljuspunkt. Hammer har alltid gjort sig känd för snygga tjejer och djupa urringningar, men Jenny Hanley är mer än så. Undrar varför hon inte fick fler och större roller? IMDB listar några fåtal roller och lite TV-jobb, men hon var värd en bättre karriär, kan jag tycka. Möjligtvis var det något med rösten-Hammer dubbade ofta om kvinnliga stjärnors röster, av olika anledningar, ofta för att de hade en italiensk tjock accent eller liknande, men det kan jag inte tänka mig att Hanley hade. Nåja.

En annan ljuspunkt är faktiskt att de steppat upp lite vad gäller gore och våld. Kan till och med vara den mest blodiga av alla Hammers Dracula. Bara en sån sak att blodet faktiskt har en någorlunda naturlig mörk färg här till skillnad mot den vanliga stoppljusfärgen de ofta använde gör en stor skillnad. Men ögon som ploppar ut, brännsår på ryggen och en Dracula som suger i sig alla (kvinnliga) offer som kommer i hans väg är ju alltid något. Jag menar, vi pratar inte direkt splatterfilm här, men till exempel Dracula Prince of Darkness från några år tidigare var ovanligt blodfattig (häpp!) på alla sätt. Det blir lite nerv i den här iallafall.

Michael Ripper gör en sån roll som han alltid gör i Hammerfilmer, en inskränkt och bitter pubägare som bara längtar efter att få hämta högaffeln och några facklor och dra ihop pöbeln. Han gör det alltid bra också.

Sen hade Christopher Lee börjat protestera mot den hjärndöda tvådimensionella vampyren han tvingats spela ett antal år, och det här är ett manus som går tillbaka till rötterna mer, och som tar många ingredienser från bok-förlagan. Dracula kan kontrollera naturen, han har en halt assistent, och han får faktiskt prata mer än han gjort i någon av de tidigare sequels han gjorde.

Men så finns det sånt som bara inte funkar alls. När man ser slottet på håll är det målat på en glasskiva, en teknik man ofta använde innan datortekniken, problemet här är bara att det ser ut att vara målat av en fyraåring. I första halvan av filmen förekommer en fladdermus flera gånger, och den ser ut att vara sekunda vara från Buttericks. Herregud, den måste ha sett skrattretande ut redan 1970. Den är nära att sänka hela filmen. Två bröder figurerar i filmen, och ingen av dem är speciellt övertygande i sina roller.

Vad filmen handlar om? Det är inte så viktigt. Det är en Dracula-film. Det mest anmärkningsvärda är att den inte riktigt följer den storyline som man byggt upp i de tidigare fem filmerna, utan startar om lite grann. Inte riktigt en reboot, men man kanske tyckte att man hade målat in sig i ett hörn och beslöt sig för att strunta i hur den tidigare slutade.

Funkar filmen idag? Nej. Vet inte om den funkade 1970 heller. Endast för inbitna Hammerfans.

Edit: Har kollat upp Jenny Hanley lite. Tydligen gick hon över till TV i mitten på 70-talet, bland annat som presentatör av barnprogram och morgonsoffa-värd.