Etikettarkiv: christopher lee

Baskervilles hund (1959)

Baskervilles hund (Hound of the Baskervilles) (1959)

Regi: Terence Fisher
Huvudroller: Peter Cushing, Andre Morell, Christopher Lee, Marla Landi, David Oxley, Francis De Wolff, Miles Malleson, Ewen Solon, John Le Mesurier, Judi Moyens

Om jag har räknat rätt var det här den fjärde filmen inom loppet av några år som Peter Cushing och Christopher Lee gjorde tillsammans (och det skulle bli många fler förstås), och det är kul att se dem i de lite annorlunda rollerna här (filmerna de gjorde precis innan var förstås Hammers Frankenstein-reboot respektive Dracula-reboot). Hammer hade med Universals hjälp fått tag på rättigheter till Conan Doyles bok och planerade en serie med Sherlock Holmes-filmer, precis som man gjorde med ovan nämnda monster-serier. I typisk Hammer-stil sexade man till det lite förstås-det är lite mer romantik och urringade klänningar än vad som tidigare hade visats i en Sherlock-film. Det är dessutom den första Sherlock-filmatiseringen i färg. Tyvärr dök inte publiken upp och man la ner projektet. Även kritikerna sågade filmen, ofta på grund av ”våldet”. Hammer blev ofta sågade bara för att de var Hammer.

Och det är synd, för det här är riktigt bra. En bortglömd Sherlock-upplaga som funkar alldeles utmärkt. Cushing går upp i rollen som Holmes perfekt (mycket bättre än till exempel Basil Rathbone) och Lee får för en gångs skull spela en ”snäll” roll. Kulisserna är samma som man precis använt till Horror of Dracula, för Hammers kännetecken har ju alltid varit att återanvända så mycket som möjligt.

En rolig detalj i denna är att Holmes i stort sett är frånvarande en stor del av filmen, istället får Dr Watson visa sig på styva linan och till skillnad från den tidigare klumpedunsen Nigel Bruce i Rathbone-filmerna så visar Andre Morell upp en kompetent och rådig Watson. Som sagt, det är synd att de inte gjorde fler.

Jag listade ju olika Holmes-upplagor tidigare, men tog inte med Cushing där alls på grund av att han bara spelade in film som Holmes, men han är definitivt en av de bättre.

Scars of Dracula (1970)

Scars of Dracula (Draculas märke) (1970)

Regi: Roy Ward Baker Huvudroller: Christopher Lee, Dennis Waterman, Jenny Hanley, Michael Ripper, Christopher Matthews

scarsJag gillar det lilla engelska produktionsbolaget Hammer, mest för att de har en egen stil på sina produktioner, och för att de värnade om sina inhemska stjärnor och talanger, även de som var bakom kameran. Hammer är mest kända för sina Dracula/Frankenstein-filmer, och ironiskt nog är det de filmerna jag tycker är minst intressanta. Kanske för att jag aldrig tyckt att Dracula-myten varit speciellt spännande. Även när jag var barn kommer jag ihåg att jag skulle se en ”skräckfilm”, fick se någon Dracularulle och blev grymt besviken.

Scars of Dracula är Hammers sjätte Dracula-film, och gjordes vid ungefär den tidpunkt då bolaget verkligen började rulla utför. Amerikansk distribution drog sig ur och därmed i stort sett alla pengar. Man hade vänt ut och in på Dracula-myten i många år nu och idéerna började ta slut. Det i kombination med min egen skepsism gjorde att det inte var med direkt någon iver jag tog mig an denna film. Nu kanske du tror att jag skriver ”tji, så fel jag hade”, men nä…som en rulle i serien funkar den, men någon klassiker kommer den aldrig bli. Men det finns ljuspunkter.

jennyhanley
Vadå, så här klär jag mig alltid när jag sover i främmande slott?

Jenny Hanley är en sådan ljuspunkt. Hammer har alltid gjort sig känd för snygga tjejer och djupa urringningar, men Jenny Hanley är mer än så. Undrar varför hon inte fick fler och större roller? IMDB listar några fåtal roller och lite TV-jobb, men hon var värd en bättre karriär, kan jag tycka. Möjligtvis var det något med rösten-Hammer dubbade ofta om kvinnliga stjärnors röster, av olika anledningar, ofta för att de hade en italiensk tjock accent eller liknande, men det kan jag inte tänka mig att Hanley hade. Nåja.

En annan ljuspunkt är faktiskt att de steppat upp lite vad gäller gore och våld. Kan till och med vara den mest blodiga av alla Hammers Dracula. Bara en sån sak att blodet faktiskt har en någorlunda naturlig mörk färg här till skillnad mot den vanliga stoppljusfärgen de ofta använde gör en stor skillnad. Men ögon som ploppar ut, brännsår på ryggen och en Dracula som suger i sig alla (kvinnliga) offer som kommer i hans väg är ju alltid något. Jag menar, vi pratar inte direkt splatterfilm här, men till exempel Dracula Prince of Darkness från några år tidigare var ovanligt blodfattig (häpp!) på alla sätt. Det blir lite nerv i den här iallafall.

Michael Ripper gör en sån roll som han alltid gör i Hammerfilmer, en inskränkt och bitter pubägare som bara längtar efter att få hämta högaffeln och några facklor och dra ihop pöbeln. Han gör det alltid bra också.

Sen hade Christopher Lee börjat protestera mot den hjärndöda tvådimensionella vampyren han tvingats spela ett antal år, och det här är ett manus som går tillbaka till rötterna mer, och som tar många ingredienser från bok-förlagan. Dracula kan kontrollera naturen, han har en halt assistent, och han får faktiskt prata mer än han gjort i någon av de tidigare sequels han gjorde.

Men så finns det sånt som bara inte funkar alls. När man ser slottet på håll är det målat på en glasskiva, en teknik man ofta använde innan datortekniken, problemet här är bara att det ser ut att vara målat av en fyraåring. I första halvan av filmen förekommer en fladdermus flera gånger, och den ser ut att vara sekunda vara från Buttericks. Herregud, den måste ha sett skrattretande ut redan 1970. Den är nära att sänka hela filmen. Två bröder figurerar i filmen, och ingen av dem är speciellt övertygande i sina roller.

Vad filmen handlar om? Det är inte så viktigt. Det är en Dracula-film. Det mest anmärkningsvärda är att den inte riktigt följer den storyline som man byggt upp i de tidigare fem filmerna, utan startar om lite grann. Inte riktigt en reboot, men man kanske tyckte att man hade målat in sig i ett hörn och beslöt sig för att strunta i hur den tidigare slutade.

Funkar filmen idag? Nej. Vet inte om den funkade 1970 heller. Endast för inbitna Hammerfans.

Edit: Har kollat upp Jenny Hanley lite. Tydligen gick hon över till TV i mitten på 70-talet, bland annat som presentatör av barnprogram och morgonsoffa-värd.