Etikettarkiv: kevin bacon

Folk som borde fått Oscar (men aldrig kommer få någon)

Det är ju Oscar-tider och samma sak upprepar sig varje år-låt oss vara snälla och säga att det är sällan man blir överraskad över Oscarjuryns val. Jag kan ärligt talat inte bry mig mindre om Oscar-utdelningen, och här kommer en kort lista på folk som är fruktansvärt bra men som aldrig fick eller kommer få en Oscar.

Kevin Bacon. Jag har alltid gillat Kevin Bacon, om inte annat för efternamnet. Visst har han gjort en del dåliga roller, men om det var ett kriterium skulle nästan ingen kunna få ett pris. Egentligen tänker jag mest på rollen som den manlige prostituerade  Willie O´Keefe i JFK, men han har gjort många bra grejer som kunde fått en Oscar.

Kirk Douglas. Spartacus. Han som älskade livet. En världsomsegling under havet. Allt han fått är en honorary award. Karln är över 100 år gammal och lever än så det är väl inte för sent än, rent teoretiskt…

Harry Dean Stanton. Kan få den för lång och trogen tjänst i bi-rollens otacksamma fack. Är en av dem som nästan aldrig gör ett dåligt jobb.

Alfred Hitchcock. En av Akademins stora skamfläckar måste väl ändå vara att Hitch aldrig fick en egen Oscar-nominerad fem gånger som regissör, men den enda han vann var ”best picture” för Rebecca-och detta var 1940. Och Rebecca är långt ifrån Hitchcocks bästa film. 1955 var han nominerad för Fönster mot gården, men då vann On the waterfront. Psycho var nominerad 1961, men förlorade till The apartment. Hitch vann sedan en Irving Thalberg award, typ en klapp på axeln, och hann höll ett av de kortaste tacktalen någonsin.

John Goodman. Skulle vilja säga att han är en av de mest underskattade skådisarna idag. Alla vet att han är bra, men varför nomineras han aldrig? Big Lebowski, Raising Arizona (en av Coen-brödernas mer bortglömda filmer dessutom), Barton Fink. Ända sen jag såg honom i serien Roseanne (en serie som födde ett gäng karriärer, mer om det en annan gång kanske) har jag gillat Goodman.

Toshiro Mifune. Min kärlek för denna mannen är väl känd och det är kanske inte helt rätt att ta med honom här, för Oscar-akademins regler gör att det är svårt för skådisar i utländska filmer att vinna, men jag tar med honom ändå på grund av roller som Yojimbo, Sju samurajerna, Hidden fortress, Rashomon. Hade man velat hade man kunnat nominera honom för rollen i Spielbergs kalkon 1941, men å andra sidan hade det kunnat ses som en skymf också- ”egentligen vinner du på gamla meriter, men vi skriver namnet på den här bajsmackan alla helst vill glömma på ditt pris”. Mifunes starka karisma och förmåga att skina samtidigt som han inte överglänser sina medstjärnor gör honom helt unik och borde uppmärksammats på något mer sätt än bara en stjärna i Hollywood.

Jim Carrey. Hallå, kom tillbaka! Såg att du slutade läsa där. Men i mina ögon är Carrey fantastiskt bra när han väljer att vara det. Vi har alla sett hans spasmer i hans ”roliga” filmer men när han blir seriös är han så j-a underskattad. Se Truman show om du inte tror mig. Eller fantastiska Eternal sunshine of the spotless mind. Jag hade definitivt kunnat leva med att Carrey vunnit för någon av dem. Tyvärr kommer han aldrig få en Oscar (om han inte kommer tillbaka från cancer eller heroinmissbruk först, förstås). Det största problemet jag har med Carrey nu för tiden är hans anti-vaccinationsgalenskaper han sysslat med sen han dejtade Jenny McCarthy.

Orson Welles. Strängt taget så fick Welles en Oscar-han delade en med Herman Mankiewicz för manuset till Citizen Kane, Men i övrigt fick han ingen. 1971 fick han en klapp på axeln genom en honorary award för outstanding artistry eller något i den stilen-Welles orkade inte ens åka dit för att hämta priset. Herregud om man han hade gett en Oscar till den där kaxiga, egensinniga snubben som gör de där konstiga filmerna, var hamnar vi då? Nä, bäst att frysa ut honom helt.

Någon svensk då? Tja, mina förslag där är Stellan Skarsgård eller Ingmar Bergman. Bergman var nominerad nio gånger och fick till slut en Irving Thalberg award…som han inte hämtade. Börjar vi se ett mönster, månne?

Fredagen den 13:e (1980)

Fredagen den 13:e (Friday the 13th) (1980)

Regi: Sean S. Cunningham Huvudroller: Betsy Palmer, Adrienne King, Kevin Bacon, Jeannine Taylor

friday13thSjuttiotalet var ett bra årtionde för skräckfilm, kanske det allra bästa. Exorcisten, Motorsågsmassakern, Dawn of the dead, Hajen, Carrie, Alien, Omen och inte minst Alla helgons blodiga natt. Filmer som idag fortfarande lever och tittas på, tyvärr inte minst därför att många av dem kläckte ur sig otaliga uppföljare. När sen åttiotalet kom hade det börjat skapas undergenrer och de unika saker som varje film på sjuttiotalet hade fört med sig blev klichéer då de upprepades om och om igen. En film som snodde mycket från tidigare filmer men som i sig själv blev en franchise och en kliché var Fredagen den 13:e. Alla har sett någon av filmerna i serien, kanske inte så många har sett den första. Fredagen den 13:e del ett snodde väldigt mycket framförallt från Alla helgons blodiga natt (alltså, Halloween av John Carpenter), men gjorde det så skickligt att den blev en egen serie med till dags dato 12 filmer. Ironiskt nog är ”Final chapter” del fyra. ”Final friday” är del nio. Precis som Jason och Michael Myers vägrar serien dö, hur nerhuggen den än blir. Men nu ska vi koncentrera oss på första filmen.

Det är svårt att se den här nu utan att tänka på Jason och hockeymasker. Jag tänker inte spoila något, för jag vill ju att du ska se den om du inte gjort det, men Fredagen den 13:e-filmerna för ju med sig ett visst visuellt bagage, om man säger så, och det lyser med sin frånvaro i den första filmen. Jason är mest med som en MacGuffin, alltså något som författaren tar till för att hitta på en ursäkt för det som händer-det vill säga en mördare som går lös på ungdomar. Till och med omslaget är annorlunda än alla de andra filmerna i serien-bara titeln i hårdrockigt typsnitt med lite rödfärg.
Filmen handlar, i korthet, för det skulle vara svårt att skriva någon längre beskrivning av handlingen, om några ungdomar som sommarjobbar med att rusta upp ett nedgånget sommarläger. De har några veckor på sig att fixa iordning allt innan lägret ska befolkas av nya ungdomar. Lägret har stått tomt i över 20 år på grund av att en pojke drunknade där 1957, och det skedde några mord 1958. Och nu blir de här ungdomarna mördade, en efter en.

Jag såg den här häromdagen och jag kunde inte sluta jämföra den med filmen Halloween från 1978. Det är väldigt mycket som är lika:

Mördaren ser två ungdomar har sex-blir psykopatisk knivmördare flera år senare.
Galen vuxen som är den enda som ser vad som kommer att hända (Dr. Loomis/Mad Ralph)
Töntiga poliser (åtminstone motorcykelpolisen i Fredagen/alla poliser i Halloween)
Har man sex dör man (typ alla skräckfilmer någonsin)
Avsaknad av vuxna. Förutom någon enstaka person som måste vara med för handlingens skull handlar filmerna nästan helt om tonåringar. Åtminstone Carpenter hade säkert en tanke med det.
Båda filmerna handlar om ett specifikt datum eller helg (även om man i fredagen den 13:e i stort sett glömmer bort detta och tvingar en biroll att åtminstone nämna det i sista akten av filmen (”it´s friday the 13th AND a full moon”).

friday13th 2
Tveksamma frisyrer:check

En skillnad mellan de två filmerna är dock att Halloween kickstartade flera karriärer, framförallt Carpenters egen och naturligtvis Jamie Lee Curtis. I Fredagen den 13:e är det enda namn man känner igen Kevin Bacon, och möjligtvis regissören Cunningham (som gjort rätt många filmer, dock få speciellt kända för andra än skräckfilmsfans). Påfallande många i rollistan gjorde inga andra filmer än den här.

Betsy Palmer, som spelade mamma Vorhees, hatade den här filmen och ställde bara upp för att hon behövde pengarna till att köpa en ny bil. Palmer var en hyfsat känd skådis från TV och hade mest spelat glada och fina flickor/kvinnor tidigare, men karriären hade stått still i 20 år. Hon tyckte att hela projektet var vedervärdigt eftersom hon tyckte manuset var så våldsamt. Vilket det, ehhh, ju var.Ironiskt nog kommer hon alltid bli mest ihågkommen för den här rollen.

Jaha, så är filmen bra då? Ja, jag tyckte den var bättre än väntat. Jag blev till och med överraskad över kvaliteten. Den funkar nog bäst om man har lågt ställda förväntningar, för en del grejer är supertöntiga-när ungdomarna på lägret ska vara coola, spexiga och kåta sitter man mest och undrar om de inte kan bli nerhuggna snart-men regin och miljöerna runt den ökända sjön är helt klart godkända. Det bränner till i en del av skräckscenerna också, framförallt när en av dem stänger en dörr och kompisen sitter uppspikad på andra sidan. Men som vanligt funkar scenerna som inte visar mer än nödvändigt allra bäst.Man kan också ana Kevin Bacons talang redan här, han klarar faktiskt en sexscen utan att man behöver gripa efter den berömda skämskudden.

Har man bara tid att se en klassisk slasher-film så ska man såklart satsa på Halloween istället. Den innehåller allt det här, och lite till, men bättre.