Etikettarkiv: scifi

It conquered the world

It conquered the world (ingen känd svensk titel)
År: 1956
Regi: Roger Corman
Huvudroller: Peter Graves, Lee van Cleef, Beverly Garland, Sally Fraser, RussBender, Jonathan Haze,

itconquered2
Om du förväntar dig lite sleaze pga affischen så blir du besviken

It conquered the world (en av ”It”-filmerna jag pratade om i förra inlägget) har alltid haft en speciell plats i…tja, kanske inte i mitt hjärta men i mitt medvetande. Den här filmen är nästan mest känd för att Frank Zappa introducerar en låt på albumet ”Roxy and elsewhere” med att prata om den, och monsterfilmer överlag innan han spelar Cheepnis, en låt som handlar om just (billiga) monsterfilmer. Det är kanske lite orättvist egentligen, men It conquered the world innehåller väldigt lite monster-dock är det monster som finns extremt billigt. För att vara Zappa är monologen rätt rolig (Zappa var väldigt sällan rolig, även om han själv tyckte han var det) och Roxy and elsewhere håller jag som ett av hans bästa så det är värt att kolla upp. Ni kan lyssna själva här:

Jag tror den gode Frank blandade ihop flera filmer för det gick inte exakt till så som han berättar det, men det är av underordnad betydelse- It conquered the world har blivit något av sinnebilden för femtiotals-scifi. När man tänker på eller pratar om det här årtiondet så är det dåligt gjorda monster man pratar om, även om det är djupt orättvist, som jag faktiskt poängterat flera gånger förut-det här årtiondet är förmodligen det mest innovativa någonsin när det gäller att utforska spännande idéer. Även här finns en del intressanta saker och upplägg. Tyvärr förstörs allt mot slutet när vi får se det stackars ”monstret”. Mer om det senare.

Det kan egentligen aldrig bli riktigt dåligt om man sätter Peter Graves, Lee van Cleef (herregud, hur hamnade HAN här?) och Beverly Garland i samma film. Jonathan Haze återfinns i en tidig roll, mest känd för att senare vara med i Little shop of horrors. Producerad och regisserad av Roger Corman, utan pengar från storstudio, vilket alltid innebär att budget och produktionstid är satt till ett minimum. Den här filmades på fem dagar. Med talangen som fanns framför kameran så fungerar de dramatiska bitarna bra, men det är när man går över till monsterfilm-genren som det blir taffligt-eller det är en underdrift; när man ser monstret hånskrattar man. Det är SÅ dåligt. Monstret har kallats ”icecream cone” och ”teepee”, men mest ser det ut som något som skulle refuserats från Sesame street…tyg och skumgummi. Skulle man klippa bort monstret så hade resten fungerat som ett hyfsat avsnitt av Twiligtht Zone, och det är ju inte dåligt. När Beverly Garland första gången fick se monstret vid inspelningen ska hon ha sagt ”THIS conquered the world?”. Man förstår henne. Man hade egentligen inte tänkt att monstret skulle bli så högt, men när man märkte att den kvinnliga stjärnan var högre/längre än det ”fasansfulla” monstret så lade man på den karaktäristiska struten på huvudet. Det blev inte bättre.

itconquered

I korthet så är handlingen att en vetenskapsman (van Cleef) får kontakt med en varelse från Venus och hjälper honom (?) att ta sig till jorden, där hen ska förslava mänskligheten genom att göra oss till känslolösa kloner. Ni som är insatta i periodens scifi, eller följt den här bloggen, känner igen temat-var och varannan scifi från femtiotalet har samma tema. För en person som inte var med då utan betraktar perioden enbart utifrån dess kulturyttringar så får man känslan av att den stora rädslan inte var att bli dödad i ett atomkrig utan att ens personlighet blev utsuddad och ens fria vilja utbytt. Kommunistskräck, javisst. Peter Graves tar överraskande upp sin pistol i en scen och skjuter sin fru. Senare kommenterar han detta genom att säga ”It was not my wife”. Frugans själ hade ju blivit utbytt mot Venusmonstrets tanketentakler. Att Graves är helt nollställd inför faktumet att han just avrättat sin fru lämnas okommenterat. Man kan annars tänka att det vore lite tufft att skjuta sin fru oavsett omständigheterna.

Beverly Garland återupplivar ett annat tema vi varit inne på förut genom att erbjuda kaffe till snubbarna som gör det riktiga jobbet. Hur skulle de annars få något kaffe om det inte fanns en söt kvinna som kunde erbjuda det?

Faktum är att It conquered the world på det hela är hyfsat sevärd, men enbart om du redan är lite insatt i tidsandans filmer-det finns helt enkelt många bättre att ägna sin tid åt. Börja med Forbidden planet, The day the earth stood still, The thing from another planet och så vidare. Eller så sätter du dig med några kompisar, tar några öl först, och inväntar sista kvarten och få dig ett rejält garv.

(Fotnot apropå garv: Jag kan omöjligt se Peter Graves utan att tänka på en roll han gjorde decennier senare; som pilot i filmen Airplane. ”Have you ever seen a grown man naked?” ”Roger, Over!”.

 

 

Incredible shrinking man (1957)

Incredible shrinking man (1957)
Regi Jack Arnold. I rollerna Grant Williams, Randy Stuart.

IncredibleShrinkingMan-poster

Ett perfekt exempel på varför jag gillar 50-talsscience fiction så mycket – man kan å ena sidan fnissa åt storyn, specialeffekterna och den naiva synen på vetenskap, men man kan också se den som en ovanligt skickligt gjord science-fiction från en klassisk era.
Scott Carey (Grant Williams) är ute med sin fru på en trevlig utflykt på sjön, när båten åker in i ett mystiskt moln. Scott blir täckt av en konstig substans och kort därefter börjar han krympa. Hans fru (Randy Stuart) klarar sig. Han blir mindre och mindre, och vi får följa honom dels när han blir psykologiskt knäckt av sitt tillstånd, men också rent fysiskt hotad av vardagliga saker som normalt inte skulle vara någon fara.
Man kan som sagt se filmen på flera sätt-samtidens syn på maskulinitet kan locka fram en manlig mardröm att rent fysiskt bli mindre och mindre, men också psykologiskt-vilket värde som man har han om han måste flytta in i dockhuset för att hålla sig på säkert avstånd från katten?

Williams Is 'The Incredible Shrinking Man'
Jobbigt.

Den spelar också på den tidens naiva syn på vetenskap, dels som något eggande och spännande, men också med de okända farorna som den kan medföra.
Williams är mycket bra i huvudrollen och det som, för mig, kändes som ett väldigt avigt samspel mellan de två huvudrollsinnehavarna är förmodligen ett subtilt sätt att visa att parets samliv ganska snart åker ner i soptunnan-man måste påminna sig om att det här är en film från en svunnen tid då (själv-)censuren förhindrade att sånt diskuterades..
När det gäller specialeffekterna löser man de flesta scener på ett smart och praktiskt sätt-man sätter på honom pojkkläder, gör möblerna större etc. Förproduktionen tog 8 månader! I väldigt få scener blir man påmind om att den faktiskt är från 50-talet, som när han springer över ett golv och man ser att han är dubbelexponerad över en annan filmruta-det blir alltid en mörk skugga runt det som klipps in, precis en sån grej man idag använder greenscreen eller ännu hellre CGI till. Men de inslagen är få och störde inte mig speciellt. Andra scener löstes på ett mycket smartare sätt – t.ex. i slutet där Williams ska vara stor som en tumme samtidigt som en varmvattenberedare går sönder ovanför honom-man fyller en kondom med vatten och släpper på honom.
Tidstypisk är också den svenska titeln. Heter den möjligtvis ”Den otroliga krympande mannen”? Eller ”Älskling jag krymper?”
Nä, den heter såklart ”I skräckens klor”! Vad annars liksom?
Funkar filmen idag? Jajamän, det tycker jag. Om man har rätt inställning. Man får också fnissa.