Etikettarkiv: ray harryhausen

20 million miles to earth (1957)

6 december, 2017 gubbeserfilm Lämna en kommentar

20 million miles to earth
Svensk titel: 20 miljoner mil till Jorden
Regi: Nathan Juran
Huvudroller: William Hopper, Joan Taylor, Frank Puglia, John Zaremba, Tito Vuolo, Bart Braverman

20_million_miles_to_earth_poster_04 Som ni vet älskar jag science fiction från 1950-talet och även om jag tyckte den här först såg lite halvdassig ut så blev jag positivt överraskad-igen. Det finns verkligen en djup brunn att hälla guldkorn ur från den här eran.

En amerikansk rymdfarkost återvänder från Venus och kraschlandar i havet utanför Sicilien. Fiskare räddar överlevande ur havet och en liten pojke hittar en underlig, levande sak i vattnet. Han säljer ”saken” till en lokal vetenskapsman och det visar sig vara en varelse som växer med explosionsartad hastighet. Det är inledningen av filmen, och de första 20 minuterna är verkligen bra-det är originellt och rappt berättat, förutom att de italienska dialekterna hör till de mest klyschiga och komiska jag hört tror jag. De låter som när man försöker driva med italienare-vilket man ju oavsiktligen gör också. Oh well, det kommer på köpet i det här fallet.

20 Million Miles To Earth, 1957 Sen blir det mer klassisk monstermovie, men den funkar där också, även om den är mer traditionell och förutsägbar. Monstret, och övriga modeller, är gjorda av Ray Harryhausen och den här filmen tillhör hans bästa jobb tycker jag. Jag tror dessutom att han sällan förut fått så mycket screentime med sina kreationer som i den här filmen, förmodligen med undantag för 7th voyage of Sinbad. Till höjdpunkterna hör en lång fight mellan en elefant och Monstret, under Roms viadukter. Den tog nog ett tag att spela in.

Skådespelarna och deras agerande är vad som kan förväntas i en sån här rulle, men när man som jag avverkat ett antal blir det lite komiskt hur formelmässigt man använder sig av människorna-männen (ofta militärer) är hårda på ytan men hyggliga snubbar under, tjejerna (här kompetent representerat av snygga Joan Taylor) är duktiga och ofta okaraktäristiskt har manliga yrken, men självklart får de i slutet stå tillbaka för männen som blir tvungna att kliva fram och Göra Jobbet. Som belöning får de såklart den snygga, duktiga tjejen. Som jag har skrivit förut så är det lite orättvist (och extremt postmodernistiskt) att titta på gamla filmer med dagens ögon, men det är ju också svårt att låta bli. Väldigt få på 1950-talet ifrågasatte könsrollerna i dessa filmer, kan jag tänka mig. Apropå Joan Taylor så fastnade jag för hennes utstrålning redan när jag såg Earth vs the Flying saucers första gången (en av mina favoritfilmer i den här genren, också med effekter av Harryhausen). Hon ser nästan exakt likadan ut i den här filmen, och fyller exakt samma funktion. Taylor medverkade i många filmer under 1950-talet och TV under tidigt 1960-tal, innan hon gifte sig och avslutade sin karriär för att ta hand om sina barn. Hennes man Leonard Freeman var producent och skapade bland annat Hawaii Five-O. När han dog övertog hon produktionsbolaget och drev det, för att sedan bli författare. joan-taylor

Åter till filmen-trots att det är underhållande så finns det annat man inte kan låta bli att tänka på; först berättar militärerna för de lokala fiskarna att de i hemlighet skickat ut en bemannad raket till Venus. 1957 borde detta varit hot shit, men italienarna reagerar med en axelryckning. När vi efter en stund får se monstret från Venus funderar man på hur det kan ha utvecklat sig till detta utseende-den äter till exempel bara svavel, men har ändå huggtänder. Jag vet inte, jag, men tror inte man ställde sig såna här frågor. Överlag så är filmen rätt kul, som alltid rappt berättad, och den levererar underhållning-vilket såklart är dess främsta syfte.

Recension

The Beast from 20000 fathoms (1953)

24 januari, 2017 gubbeserfilm Lämna en kommentar

The Beast from 20000 fathoms (1953, svensk titel: Skräcködlan)

Regi: Eugene Lourie

Huvudroller: Paul Christian, Paula Raymond, Cecil Kellaway, Kenneth Tobey, Donald Woods, Lee van Cleef, Steve Brodie, Ross Elliott, King Donovan

beast20000 Jag brukar ju älska 50-talets monster/sci-fi men här har vi ett bra exempel på en film som inte åldrats med värdighet. När jag ser den här inser jag vad ”vanliga” människor ser om de skulle titta på en film som jag älskar. Men mer om bristerna om en stund. Det som gör Beast from 20000 fathoms intressant är dess historik och filmerna den inspirerade. I korthet handlar den om en dinosaurie, en helt påhittad Rhedosaurus, som väcks till liv från dvala när man provspränger atombomber på Arktis. Detta inspirerade senare japanerna till att göra Godzilla, som handlar om i stort sett samma sak, men som är en mycket bättre film.

Warner brothers hade ett manus och planer på att göra en monsterfilm som skulle heta The monster from beneath the sea. Ray Harryhausen, som var engagerad att göra specialeffekterna, hade precis läst en short story av Ray Bradbury vid namn Beast from 20000 fathoms, som handlade om just ett monster som väcks till liv och anfaller en fyr. I manuset till WBs film fanns just en sådan scen, men de två berättelserna hade väldigt lite i övrigt gemensamt. Man köpte in rättigheterna till Bradburys historia och tryckte upp hans namn överallt, trots att han inte hade något att göra med filmen. Filmen blev en enorm succé, monsterfilmer var på gång och Bradbury var känd.

Tyvärr finns det väldigt få anledningar att se den idag, och det är framförallt specialeffekterna som fallerar. Trots att det är mästaren Harryhausen som står för stop-motiontekniken ser det väldigt taffligt ut. Modellerna är rangliga, dubbelexponeringarna är uppenbara och monstret rör sig ryckigt. Långt ifrån Harryhausens bästa stund med andra ord. Själva historien och resten av filmen är ganska typisk för tiden, med en totalt onödig love-story inträngd mitt i. En av få höjdpunkter i filmen är att få se Lee van Cleef i en tidig roll som skytten som till slut fäller monstret.

Är man sugen på att se en gammal klassisk monsterrulle så tycker jag man kan se något annat-Godzilla är ett utmärkt val, eller Them.

Recension

Earth vs the flying saucers (1956)

23 mars, 2016 gubbeserfilm Lämna en kommentar

Earth vs the flying saucers (Anfall från rymden) (1956)

Regi Fred F. Sears Huvudroller: Hugh Marlowe, Joan Taylor, Donald Curtis

evfs-attack-bw

Hur kan man annat än älska en film med den här titeln? Någon gång under 90-talet fick jag tag på den här, av ren slump, på VHS, och kom på mig själv med att älska den när jag såg den. Den har en oemotståndlig charm som bara kan vara sprungen från 50-talets fascination vid den nya tekniken och vetenskapens framsteg.
USA skickar upp satelliter runt jorden och de försvinner, en efter en. Hugh Marlowe är en vetenskapsman ansvarig för satellitprogrammet och blir också den första, tillsammans med sin sekreterare/nyblivna fru, som får konkreta bevis för att raketerna inte försvinner av misstag. Jorden blir kontaktad av utomjordingar (japp, i flygande tefat) som naturligtvis vill ta över. Av misstag råkar Marlowe spela in ett meddelande från besökarna och i labbet
lyckas han genom en blandning av tur och skicklighet dechiffrera meddelandet -utomjordingarna vill ta över jorden, men de ger oss en chans att ge upp utan onödiga strider. Genom missförstånd blir det snart fullskaliga strider och det ser ut som att jordens befolkning är chanslös…
Om du tycker intrigen är fånig så kan man påminna om att den här filmen gjordes om som Independence day (jag vet inte om det är officiellt, men det är helt uppenbart att det är så iallafall), komplett med upplösning som går ut på att vi vinner genom överlägsen listighet snarare än vapenkraft (spoiler? äh, vem trodde vi skulle förlora?). Till skillnad från Independence day så slipper du här flygande presidenter och överdrivet flaggviftande, det här är 82 minuter snabb och rolig underhållning. Det är så fantastiskt lågmält allting, jämfört med hur filmen skulle gjorts idag, och det känns så befriande.
Ray Harryhausen var ansvarig för specialeffekterna, vilket betyder stop-motion effekter och modeller, men i den här filmen använde man också nyhetsfilmer, bland annat från en flygkrasch mellan två jetplan från en flyguppvisning året innan. Andra sekvenser man använde var en journalfilm som visar hur ett brittiskt krigsfartyg sänks under andra världskriget, samt arkivfilm från riktiga raketuppskjutningar.
Scenerier som ska vara high-tech för tiden är naturligtvis rejält kitschiga idag, stroboskop och blinkande lampor, men precis som alla andra filmer från den här tiden så är kontrollrummen misstänkt tomma-någon otymplig apparat står i ett hörn och blinkar,
någon pratar i mikrofon och något vattenrör löper längs en vägg, resten är tomt, precis som att man inte hade fantasi eller råd till mer. För en publik på 50-talet var det säkert imponerande.

Earth_vs_the_Flying_Saucers_DVD — Dramatiskt omslag. Erkänn att du blir sugen

Inkräktarna får man naturligtvis inte se mycket mer av än någon enstaka otymplig rymddräkt, komplett med helt värdelösa klot till händer, och naturligtvis kan de prata med oss på vårat språk.
Marlowe och Joan Taylor är så bra som kan begäras i huvudrollerna, Marlowe visar upp en aura av djupt allvar och svår förvirring, några av birollerna leder till viss humor, vilket snarast får skyllas på regin tror jag.
Det här är, allt inräknat, en av de bättre filmerna från den här perioden med det här temat, och som sagt, den är rapp och underhållande med ett manus som vill underhålla. När inkräktarna invaderar amerikanska städer och förstör kända byggnader är det popcorn-time.
Funkar filmen idag? Tja, om den här typer av filmer intresserar dig, definitivt. Man kan nog räkna den till en klassiker av sin tid. Samt om du älskar Independence day kan du se originalet också tycker jag.