Etikettarkiv: science fiction

Allmän gubb-rant

Dags att gubbgnälla lite. Tycker faktiskt inte jag gör det så mycket, så det kanske är dags. Mest kommer detta att handla om streamingtjänster, men vi kommer dit.

Eftersom jag kallar mig för just gubbe och som bekant nästan uteslutande skriver om filmer/kultur av äldre snitt så antyds det ibland att jag är en sån som säger ”det var bättre förr”. Det gör jag inte, och en sån gubbe är jag inte. Vad jag säger är: ”det var bra förut också”. I vissa fall var det bättre förr, men för det mesta inte. Att jag valt att behandla äldre filmer är egentligen ett sätt att nischa mig lite så att jag inte tuggar samma saker som alla andra filmbloggar gör, samt att jag faktiskt gillar filmerna jag skriver om. Jag vill slå ett slag för de mästerverk som gjorts tidigare och, om möjligt, få andra att upptäcka saker de inte visste fanns. Oftast får jag respons från folk som blir påminda om ett gammalt mästerverk, men det funkar fint det med.

Om man av någon anledning vill titta på äldre film, kanske efter att ha läst min blogg till exempel, så dyker det upp problem, och det är här jag blir lite gubb-kinkig. För det är inte lätt att få tag på äldre mästerverk. Vill du hitta Beck eller Marvel, eller titta på Friends eller Seinfeld så kan du för en billig penning se precis allt på någon streamingtjänst. Vill du se filmhistoriens mästerverk får du leta lite längre. Varken Viaplay, Netflix eller Cmore prioriterar detta, och det är märkligt. Alla tre har enstaka ”filmklassiker”, men då deras klassiker-flikar också inkluderar Forrest Gump och Pulp Fiction så förstår man att perspektivet inte är så långt. Det borde finnas hur mycket film som helst under dessa flikar, då väldigt mycket ligger under public domain och i praktiken inte kostar mer än hårddiskutrymme. Hitchcock finns inte tillgänglig alls, till exempel, och då dessa filmer förstås kostar pengar är de garanterat billigare än en alldeles ny film som Disney äger. Med stadigt svikande publiksiffror på biografer och sjunkande disk-försäljning blir till slut streamingtjänster ett sätt att vrida ur sista kronorna ur filmerna man producerat. Så lita på att Netflix et al betalar för att få visa hyfsat nya filmer. Det är garanterat en av anledningarna till att Netflix satsar så hårt på att producera eget material.

Så varför inte lägga upp filmer som i stort sett är gratis, och dessutom få lite goodwill på köpet? Jag kan sätta en hembränd Pulp Fiction på att man skyller på att ”det är inte vad publiken efterfrågar”, men det är en självuppfyllande profetia. Om man tar bort saker ur utbudet så köps det inte heller. Jag skaffade Netflix för cirka fyra år sedan, och bara under den korta tiden har ”klassiker”-fliken krympt avsevärt. Många av de filmer jag skrivit om på bloggen har jag sett just där.

I USA finns streamingtjänster som specialiserar sig på just udda film, främst en tjänst som heter Fandor. De har obskyr skräck, kult, mondo, gammal sci-fi och så vidare. Låter som en våt dröm för en sån som mig. Här är det omöjligt att prenumerera på Fandor på grund av upphovsrättsliga skäl-rättigheter gäller bara inom länder, eller ibland kontinenter. Men återigen-de filmer som finns på Fandor är inte dyra. Vad de däremot kräver är dedikation-att faktiskt leta upp de som äger rättigheterna, vilket inte är så lätt alla gånger, om det gäller en b-rulle från 1963. Vem startar ett europeiskt Fandor? Jag skulle lätt säga upp mitt netflix-abbonemang för en tjänst som slutade betrakta sina prenumeranter som idioter.

The day the earth stood still (1951)

Mannen från Mars
Originaltitel: The day the earth stood still
År: 1951
Regi: Robert Wise
Huvudroller: Michael Rennie, Patricia Neal, Hugh Marlowe, Sam Jaffe,

I filmen Army of darkness (tredje delen av Sam Raimis Evil Dead-trilogi) säger Bruce Campbell termen ”Klaatu….Baratu…Nikto!”, som en trollformel som släpper lös Necronomicons krafter.

Det är ett sorts injoke, och en hyllning, till en av de mest underskattade science-fiction filmerna någonsin, The day the earth stood still. Det finns fler exempel på såna hyllningar-George Lucas döpte två karaktärer i Star Wars till Klaatu och Barada Nikto.

 

Bildresultat för star wars klaatu
Klaatu, Star Wars-upplagan

I serien Two and a half men, serien där Charlie Sheen spelar sig själv ni vet, finns ett avsnitt där Alan blir så stressad över sitt liv att han börjar gå i sömnen. När Charlie pratar med honom svarar han (ja, ni gissade det) ”Klaatu barata nikto!”. Charlie svarar typ ”what?”, varpå Alan säger….”you know….” som att det betydde något snuskigt.

earthstoodstill1Jaja, ni fattar. Av någon anledning har detta uttryck börjat leva sitt eget liv. Förmodligen beror det på att Sam Raimi, George Lucas och deras generation filmskapare växte upp med sci-fi filmer på TV och fastnade för bland annat The day the earth stood still. Det är nämligen lätt att avfärda den som en typiskt ostig 1950-talsrulle med billiga effekter, men den döljer betydligt mer av värde. Det normala för scifi-rullarna från den här perioden är att de har en mer eller mindre dold undre mening som varnar för kommunisterna i Sovjet. Invasion of the body snatchers är ett exempel på detta. Den här filmen bryter mot detta mönster och är nästan lite unik i det avseendet.

Den svenska titeln, Mannen från Mars, är som vanligt helt intetsägande. Originaltiteln har rätt anslag, hot om utplåning och något som angår hela världen. I Sverige kunde man bara se gubbar från Mars, och nej, filmen har absolut ingenting med Mars att göra.

Ett rymdskepp landar i Washington. Ut kliver en besökare från en annan planet, Klaatu. Han är till utseendet en människa men har också med sig en robot, Gort, som beskyddare. Klaatu är sänd till jorden för att meddela att vi måste skapa fred över hela jorden, eller så kommer vi bli utplånade, eftersom de senare årens tekniska framsteg snart hotar även andra världar än Jorden. Då han misslyckas med att samla Jordens regeringar (eftersom de alla redan bråkar med varandra) försöker han gå undercover och vandrar som en människa och blir vän med bland annat en liten pojke och hans mamma. Han försöker istället hitta till de skarpaste vetenskapsmännen (i första hand en Einstein-liknande figur spelad av Sam Jaffe. Intressant i sammanhanget är att Jaffe var under utredning i de anti-amerikanska utfrågningarna och han skulle egentligen inte fått någon roll pga svartlistningen som Hollywood sysslade med). Naturligtvis går det åt pipsvängen-vilket får roboten Gort att vakna till liv och hota alla. Jag spoilar väl lite här kanske, men avstängningsfrasen för Gort är ”Klaatu Barada Nikto”.

Det som gör The day the earth stood still unik är det filosofiska, för att inte säga dystopiska, anslaget, där man inte bara pekar finger åt det kommunistiska Sovjet, utan även till den amerikanska regeringen som misslyckas ena världen. En intressant detalj är att när inledningsscenerna skulle filmas, med militären som vaktar rymdskeppet, vägrade amerikanska militären samarbeta på grund av det antimilitaristiska budskapet i filmen. Hemvärnet ställde dock gärna upp, och det är dem och deras vapen vi ser. Folksamlingen består till stor del av myndighetsanställda som fick vara med på filmningen på arbetstid, däribland FBI.

earthstoodstill2
Gort och Klaatu. Gort ser ut som alla andra robotar från denna era…dvs som en människa.

Det finns dessutom ytterligare lager i denna film-Klaatu är uppenbart en Jesusfigur. Han kommer till mänskligheten för att varna oss, han tar namnet Carpenter, han går bland människorna för att sprida sitt budskap, blir dödad av statsmakten men återvänder från de döda för att sedan åka mot himlen. Som den ateist jag är gillar jag ändå när man lyckas få in liknande allegorier, det är snyggt jobbat.

Det är okej att fnissa åt specialeffekterna, men om det är enda syftet med att se på filmen missar man något-i denna Trump-era kanske den är mer aktuell än någonsin.  Vill man se en mer actionfylld science fiction som är representativ för 1950-talet så kan man se Earth vs the flying saucers, som är bra av helt andra anledningar (och som även den innehåller Hugh Marlowe…).

 

https://www.discshop.se/filmer/dvd/the_day_the_earth_stood_still_import/P150484

Earth vs the flying saucers (1956)

Earth vs the flying saucers (Anfall från rymden) (1956)

Regi Fred F. Sears Huvudroller: Hugh Marlowe, Joan Taylor, Donald Curtis

evfs-attack-bw

Hur kan man annat än älska en film med den här titeln? Någon gång under 90-talet fick jag tag på den här, av ren slump, på VHS, och kom på mig själv med att älska den när jag såg den. Den har en oemotståndlig charm som bara kan vara sprungen från 50-talets fascination vid den nya tekniken och vetenskapens framsteg.
USA skickar upp satelliter runt jorden och de försvinner, en efter en. Hugh Marlowe är en vetenskapsman ansvarig för satellitprogrammet och blir också den första, tillsammans med sin sekreterare/nyblivna fru, som får konkreta bevis för att raketerna inte försvinner av misstag. Jorden blir kontaktad av utomjordingar (japp, i flygande tefat) som naturligtvis vill ta över. Av misstag råkar Marlowe spela in ett meddelande från besökarna och i labbet
lyckas han genom en blandning av tur och skicklighet dechiffrera meddelandet -utomjordingarna vill ta över jorden, men de ger oss en chans att ge upp utan onödiga strider. Genom missförstånd blir det snart fullskaliga strider och det ser ut som att jordens befolkning är chanslös…
Om du tycker intrigen är fånig så kan man påminna om att den här filmen gjordes om som Independence day (jag vet inte om det är officiellt, men det är helt uppenbart att det är så iallafall), komplett med upplösning som går ut på att vi vinner genom överlägsen listighet snarare än vapenkraft (spoiler? äh, vem trodde vi skulle förlora?). Till skillnad från Independence day så slipper du här flygande presidenter och överdrivet flaggviftande, det här är 82 minuter snabb och rolig underhållning. Det är så fantastiskt lågmält allting, jämfört med hur filmen skulle gjorts idag, och det känns så befriande.
Ray Harryhausen var ansvarig för specialeffekterna, vilket betyder stop-motion effekter och modeller, men i den här filmen använde man också nyhetsfilmer, bland annat från en flygkrasch mellan två jetplan från en flyguppvisning året innan. Andra sekvenser man använde var en journalfilm som visar hur ett brittiskt krigsfartyg sänks under andra världskriget, samt arkivfilm från riktiga raketuppskjutningar.
Scenerier som ska vara high-tech för tiden är naturligtvis rejält kitschiga idag, stroboskop och blinkande lampor, men precis som alla andra filmer från den här tiden så är kontrollrummen misstänkt tomma-någon otymplig apparat står i ett hörn och blinkar,
någon pratar i mikrofon och något vattenrör löper längs en vägg, resten är tomt, precis som att man inte hade fantasi eller råd till mer. För en publik på 50-talet var det säkert imponerande.

Earth_vs_the_Flying_Saucers_DVD
Dramatiskt omslag. Erkänn att du blir sugen

Inkräktarna får man naturligtvis inte se mycket mer av än någon enstaka otymplig rymddräkt, komplett med helt värdelösa klot till händer, och naturligtvis kan de prata med oss på vårat språk.
Marlowe och Joan Taylor är så bra som kan begäras i huvudrollerna, Marlowe visar upp en aura av djupt allvar och svår förvirring, några av birollerna leder till viss humor, vilket snarast får skyllas på regin tror jag.
Det här är, allt inräknat, en av de bättre filmerna från den här perioden med det här temat, och som sagt, den är rapp och underhållande med ett manus som vill underhålla. När inkräktarna invaderar amerikanska städer och förstör kända byggnader är det popcorn-time.
Funkar filmen idag? Tja, om den här typer av filmer intresserar dig, definitivt. Man kan nog räkna den till en klassiker av sin tid. Samt om du älskar Independence day kan du se  originalet också tycker jag.